DEBATT. Emma Igelström skriver att barn och ungdomar borde idrotta mer i skolan. Hon anser också att betygen borde tas bort för att ta bort prestationsångesten hos barnen.
Jag har en tydlig åsikt vad det gäller skolidrotten. Säger inte att den är rätt eller fel men den är min. Jag tycker att vi ska öka idrotten i skolan och samtidigt ta bort betygen. Ganska kontroversiellt kan tyckas av en före detta elitidrottare, som borde vara glad för ett högt betyg som höjde det totala snittet.
Det komiska i det här är att jag trots att jag hade högsta betyg i alla moment i Idrott & hälsa inte fick det högsta betyget, på min tid en 5:a. Jag missade ett moment i kursplanen, orienteringen. Anledningen: jag var iväg och OS-kvalade i simning. Redan där kan man ju tycka att något är snett.
Vi vet i dag att den psykiska ohälsan är otroligt utbredd bland unga. Den har ökat i takt med att skolidrotten har minskat. Jag menar inte att röra på sig är facit för att man ska må bättre psykiskt. Det är en hel massa parametrar som gör att unga mår dåligt i dag. Det jag dock vet är att man mår bättre psykiskt av att röra på sig. Punkt. Det finns en massa forskning som påvisar detta och jag har själv upplevt det.
Stillasittandet ökar samtidigt som spontanidrotten minskar. Sjukdomarna kopplat till detta likaså. Ändå har vi minimalt med idrottstimmar i skolan.
Det går inte att säga att skolan axlar hela ansvaret för att få människor att röra på sig. Alla vi har ett ansvar. Som förälder, som förening och som skola. Det är lätt att ge någon annan ansvar i tunga och viktiga frågor. Jag tänker att om vi alla tar en liten bit av ansvar och påverkar det vi kan påverka i den roll vi har så blir det totalt en stor förändring.
Idrotten totalt sett är inte lika lättillgänglig i dag. I alla fall inte i storstäderna. Det är långa köer till vissa idrotter och det är dyrt. Ska vi verkligen tillåta idrotten att bli en klassfråga?
På min tid liksom nu (ja jag generaliserar men jag kan redan se tecken i min 8-åriga dotters klass) är de som deltar på idrotten i skolan de som egentligen behöver den minst. Det är de som redan hittat glädjen till rörelsen och idrotten som har högst närvaro. Kan vi komma ifrån betygssättningen tror jag att vi kan hitta kärnan i den fysiska aktiviteten. Nämligen den att det inte finns ett sätt att röra sig på som passar alla.
Hitta glädjen, hitta lekfullheten och vagga in barnen/ungdomarna i ett välmående av fysisk aktivitet. Att få det att bli en naturlig del av deras vardag. Liksom att äta, sova och läsa läxor. De goda vanorna.
Det finns hur mycket fysiska aspekter som helst till varför det är bra att röra på sig. De tror jag inte ens att jag behöver nämna.
Kan vi ta bort betygsättningen kan vi fokusera på glädjen och lyfta bort prestationskraven. Vi vet att saker vi brinner för och inte känner oss pressade av får vi hållbarhet i. Jag vill skapa hållbara, välmående liv för våra barn, och i ett hållbart liv måste vi ha en kropp och knopp som fungerar. Med en bra fysisk status är vi en bit på väg!
Emma Igelström,
Före detta elitsimmare
VILL DU OCKSÅ DUBBLA SKOLIDROTTEN? LÄS MER HÄR:
Emma Igelström är före detta elitsimmare. Hon har tagit fyra VM-guld och tre EM-guld, samt slagit tre världsrekord under 2002.
