Osäkert, men ändå gulligt, Säkert!

Annika Norlin eller Säkert! som hon kallar sig när hon sjunger på svenska går ut på scen ensam med en gitarr. En ovanligt start för henne.

Det blev förvisso passande då resten av konserten också skulle bli relativt underlig.

De första låtarna var dock rätt standard, hon körde nästan uteslutande nya låtar, med något ensamt undantag.

Sedan började saker gå snett.

Under en av hennes mest kända låtar - debutsingeln Vi kommer att dö samtidigt - sjunger hon fel text och tvingas avbryta låten för en stund. Men hon tar med sin vanliga stilistiska torra humor - till publikens lättnad och glädje.

Hon sjunger sedan fel på en låt till, men denna gång betydligt mer diskret och utan att avbryta låten. Största missen var dock hennes grodor under fantastiska Sanningsdan, en duett tillsammans med Martin Hanberg från Vapnet.

Där gick allt fel, kändes det som, hon tappade bort sin del av texten, hon missade sin refräng i tron att det var Hanbergs tur och hon missade takten helt i duettsången.

Hon gjorde dock som vanligt, tog det med en nypa salt, skämtade om det. Publiken skrattade och applåderade utan att vara det minsta besvikna - bandet däremot (inklusive Hanberg) såg något konfunderade ut.

I övrigt var det en typisk konsert i äkta Annika Norlin-stil.

Hennes typiska "tics" och stampanden som skulle få vem som helst annars att se ut som om de hade något slags anfall, får hon att se gulliga och excentriska ut, och sången (när väl texten är med) är lysande som vanligt.

ANDREAS KÄLLMAN