M83 bjuder på episk discorock

För tio år sedan var M83 ett indieband med lågmälda poplåtar som smälte ihop bland alla andra småband. Bandets ledsångare, Anthony Gonzales, avskydde sin egen röst vilket resulterade i laborerande av mycket ljud med tonvikt på instrumental musik.

Resultatet blev fem skivor. Tillräckligt fantastiskt för att till slut hjälpa dem upp på de stora scenerna.

Merparten av Roskildebesökarna har placerat sig i gräset i väntan på Bruce Springsteen, men det är en imponerande stor folkskara som har hopat sig framför näst största scenen som M83 ska inta. Vad som förväntas bli en spelning med dansvänliga synth-pop låtar, blir istället 45 minuter episk raverock.

Moonchild och Raconte-Moi Une Historie lyser med sin frånvaro men kompenseras istället med levande saxofon under Midnight City. Scenshowen ihop med bombastiska refränger och basgångar är vad som får publiken att dansa och hoppa som om det inte finns en morgondag.

M83s tunga discofiering tydliggör det faktum att deras tid som indieband är förbi och att de äntligen hittat hem. När jag sitter på axlarna på en okänd dansk och sjunger med till We Own The Sky, kan vi konstatera att de med gott samvete kan sätta sig på flyget tillbaka till USA och erövra fler scener.

Text: Nathalie Gologan