"Man får inte säga ifrån om man är ung tjej"

Jag har pekat ganska mycket finger den senaste tiden. Det är lättare att bli arg och reagera på orättvisor, dåliga ideal, rasister med dåliga argument eller vuxna som mobbar unga, än att snällt le och klappa händerna.

Även om det verkar som att det är vad vissa som kommentarer vill att jag ska göra.

Jag fick ta emot en hel del kritik, på flera olika sätt, för min krönika om Julia Schneider då jag riktade kritik mot den jury som valde henne till vinnare i Elite Model Look för ett tag sedan. Något som inte gick att undvika var hur smal den här unga tjejen, som inte ens gått igenom puberteten, är. Med anledning av hur stor tävlingen är, hur ung Julia faktiskt är och vad hon har att vänta, tyckte jag att det var befogat att ifrågasätta det hela.

Det tyckte inte läsarna.

För det hade jag väl kunnat ana. Att man inte får skriva om dåliga ideal om man inte är 50 bast, har fula glasögon och lever med en svag tendens till ölmage. Nej, inte får jag, som är i målgruppen för idealet som jag vill motverka, hävda mig. Inte jag som faktiskt är en av de som kan må dåligt över det ideal som skapas. Eller rättare sagt, med hjälp av Elite Model Look, bibehålls.

Nej man får helt enkelt inte säga ifrån om man är ung tjej, blond och gillar läppglans kan jag konstatera. Då ska man "fan kolla på sig själv" innan man yttrar sig. Jaha. Men det är inte jag som ska sälja kläder och synas i kampanjer. Det är inte jag som förmedlar ett ideal - det är tvärtom jag som tvingas leva i skiten. Jag och några miljoner 20-någonting tjejer till.

Ni kan fortsätta använda argument som att jag "misslyckats med allt i livet", att jag "kommer från en håla" eller för den delen att jag "äcklar folk". Varsågoda. Men klappar ni verkligen händerna åt de tjejer som svälter sig själva på grund av size 0-idealet? Det gör inte jag.