"Var jag bara hans rebound?"

Jag trodde aldrig jag skulle bli en romantiker, men nu har jag fallit dit ändå. Träffade en kille i våras och vi hade så fantastiskt bra kemi – jag som ALDRIG blir kär i någon föll handlöst. Han fick mig att tro att han hade liknande känslor för mig, trots att jag sällan litar på människor när det gäller sånt. Men han lät alltid uppriktig när han pratade om hur han kände för mig.

Vi träffades varje dag i början och allt var underbart. Vi betedde oss som ett par från dag ett och jag som sällan kan vara mig själv med folk kände mig totalt lugn och självklar i hans sällskap. Han sa att han kände likadant.

Han hade avslutat ett typ halvårslångt förhållande några månader tidigare och hans plan var nu att “reda upp” sitt liv, satsa allt på sitt arbete och försöka ta itu med sina “issues” (vilka jag aldrig såg något av, så jag vet inte vad han syftade på). 
Han hade lovat sig själv att inte träffa någon. Han tyckte inte om att styras av känslor, han ville fatta rationella beslut som skulle gynna honom långsiktigt. Han tyckte att känslor kom i vägen och förstörde för honom. Men, som han sa, så kunde han ändå inte värja sig när vi träffades…

När vi setts i över en månad ville han prata om vad vi hade för något tillsammans. Jag sa att vi inte behövde definiera det, vi behövde inte ha några skyldigheter mot varandra. Vi kunde fortsätta ses på samma sätt som vi gjort. Han menade dock på att krav och skuldkänslor uppstår ändå. Han sa att han höll på att bli kär i mig, att saker aldrig hade hänt så snabbt med någon annan tidigare och att han ville stoppa innan det var för sent och någon blev sårad. Han skulle inte kunna ägna mig den tid han ville när hösten kom eftersom hans jobb skulle kräva så mycket tid.

Allt detta lät så genuint när han sa det. Han grät. Han sa också att han inte ville se det som att det var slut, utan mer som att vi la det på is, “vem vet hur livet ser ut om några månader”, etc etc… Han pratade om hur mycket han tyckte om mig, att han önskade att han träffat mig under andra omständigheter. Att detta skett med sämsta möjliga timing och att det helt enkelt inte funkade just nu.

Nu har det gått flera månader sen den där dagen och vi har inte pratat alls sen dess. Jag fattar väl någonstans att han antagligen bara inte var tillräckligt intresserad av mig för att vilja försöka - kanske var jag t.o.m. bara hans rebound - men en del av mig kan inte sluta hoppas… Det känns liksom inte rimligt att man kan inbilla sig den kemin vi hade. 

Vad tror du om sånt här? Finns dålig timing ens? Kan det finnas en chans att det någonsin blir vi, om omständigheterna förändras? Hur ska jag hantera detta? Hade hoppats att jag skulle ha kommit över honom vid det här laget men min kärlekspsykos får mig att tro att detta är någon slags ödeskärlek som ska kunna överkomma alla hinder och att lyckan en dag ska le mot oss… LOL. Avskyr att kärlek förvandlar en till en patetisk mes.

Skrev en bok, du får gärna korta ner texten. Kändes skönt att lätta hjärtat dock. Puss!

Svar: Oj fy det låter jobbigt. Jag tror självklart på att det finns nåt som faktiskt bara dålig timing. Eller att man är olika stark att orka stå emot den dåliga timingen och "kämpa" lite för sin kärlek. Han kanske inte har den styrkan just nu. 

Men glöm aldrig detta – det är aldrig slut. Med någon. Även om du bara var hans rebound eller om han inte var tillräckligt intresserad som du säger så kan det ju självklart ändras. Det låter kanske lite flummigt men jag är övertygad att om man är menade för varandra så hittar man tillbaka till varandra till slut. 

Du har liksom inget att förlora så om jag var du skulle jag ringa honom (ja ringa! Inte smsa!) och småprata lite, höra hur läget är och föreslå att ni ska ses. Och om han är med på att ses så borde du lägga korten på bordet direkt och säga hur du känner och fråga hur han känner. Några månader är typ en evighet, jag tycker du har väntat tillräckligt länge. Det värsta som kan hända är att han säger att han inte vill ses eller inte är intresserad, men då kan du ju alltid säga att du ändå inte kommer glömma honom och höra av dig igen om ett halvår om du fortfarande känner för honom.