Gjorde film om bödlarna – sedan störtades Assad

"Kallt spår" är dokumentärfilmaren Jonathan Millets debut som spelfilmsregissör. Och trots det vältajmade temat var han helt oförberedd på händelseförloppet.

— Det var verkligen inte väntat, säger han till TT.

— Jag började med den 2019. Då var det inte många som kände till Sednaya-fängelset. Nu har berättelser och bilder verkligen ändrat på det.

Utkräver hämnd

Även medan Assad-regimen satt vid makten var det många av dess bödlar som lämnade landet och sökte anonymitet i Europa. Filmens Harfax har skaffat sig en ny tillvaro i Strasbourg – men skuggas av Hamid, som har egna erfarenheter av regimens tortyr. Hamid har engagerats av en organisation som eftersöker bödlarna – och vill samtidigt utkräva personlig hämnd.

Millet hade god nytta av sin bakgrund som dokumentärfilmare, konstaterar han.

— Jag är van vid att göra research. Jag arbetade med filmen i flera år, träffade syrier, tog del av deras berättelser. Jag ville att allt skulle vara korrekt, om en syrier såg filmen skulle denne säga "ja, allt är sant".

— I allt, från rollbesättning till den slutliga klippningen, hade jag syrier kring mig, och jag ville inte minst ha råd kring vad vi kunde och vad vi inte kunde säga.

Valde intimitet

"Kallt spår" är en lågmäld thriller, som ställer frågor kring att söka hämnd. Den har vissa likheter med Steven Spielbergs ”München”, men där den hade spektakulära actionscener har Millet valt mer intimitet.

— Jag ville skapa utrymme för frågor, ge utrymme för publiken att ställa frågor. Det skulle vara en öppen film som ska involvera åskådarna.

Han har mycket medvetet valt att inte visa till exempel tortyrscener.

— Jag hade inget intresse av det. Jag använde mig i stället av ljud – saker händer utanför bild. Det finns några klipp ur ett videospel. Det visar tydligt hur det ser ut i ett samhälle där allt är förstört.

Nu ser Millet fram mot att få närvara vid någonting som bara för några månader sedan var en utopi – en officiell biopremiär för filmen i Syrien.