Krunegård släpper album – och återvänder hem

"Bastard" är Markus Krunegårds tionde soloskiva i ordningen, och det är bråda dagar inför releasen.

— Först tänker man "det här är inga problem", sedan börjar det: Är mastringen bra? Hur ska affischen se ut? Vad ska man ha för kläder? Har jag signerat det där kontraktet? Vem ska spela gitarr i sommar?, säger han.

Härligt

Att släppa skivan innebär dock att den får liv utanför källarstudion på Södermalm i Stockholm och det är då det verkligt roliga börjar, även för en veteran som Krunegård.

— Att släppa den precis när den är klar innebär att man har kvar den där naiva känslan av att allt är så härligt. Man har inte riktigt hunnit analysera vad det är för någonting man har skapat ens, säger han.

Utöver soloalbumen har Krunegård genom åren även släppt skivor med Laakso, Hets och Serenades. Lägg till medverkan i TV4:s "Så mycket bättre", otaliga turnéer samt samarbeten med artister som Veronica Maggio, Mauro Scocco, Carly Rae Jepsen och Charli XCX. Han har släppt en skiva på finska och en låt som är en timme lång – en växelverkan som har blivit en metod för honom, menar han:

— Det har blivit så utan att jag har tänkt på det. Men om man hoppar mellan olika projekt känns det plötsligt fritt att göra en ny, vanlig, svensk platta med tio låtar. Jag brukar tänka att det värsta skulle vara att vara med i ett framgångsrikt band – då måste man hålla ihop och alltid göra samma sak.

Högt tempo

Men trots att Krunegård har hållit ett högt tempo sedan Laakso-debuten i början av 2000-talet är det fortfarande kul:

— Det är det verkligen. Det fina med musik är att det är olika tårtbitar hela tiden. Först lever man och får saker att skriva om, samlar ämnen. Snubblar och slår sig och ser någon film och blir glad och ledsen. Blickar tillbaka och framåt, säger han och fortsätter:

— Fast ofta vid skivsläpp känner jag att nu är det fan färdigt. Men det brukar ju smyga på sig någon lust igen, just för att det ändå är en ganska trivsam cykel. Det passar min odiagnostiserade hjärna bra med det där växlandet.

I vår väntar en turné, och en spelning på Platinumcars Arena i Krunegårds hemstad Norrköping, en klassisk arena som i och med spelningen öppnar för musikevenemang igen efter många år som sportarena.

— Den är ju alldeles för stor för mig, alltså. Men vad är det värsta som kan hända? I bästa fall kommer nån och kollar. Det är som när man var liten och Cirkus Brazil Jack kom till Norrköping – ingen var intresserad av sjölejon och ryska akrobater på hästar, men man gick och kollade i alla fall!