Länsteatrarnas ekonomiska situation är allt mer trängd – och nu slår de larm om att framför allt barn och ungas rätt till teater är hotad. Det kommer att bli tuffare för barn att få tillgång till kultur, säger Ylva Nordin vid Länsteatrarna.
Läget för landets 20 länsteatrar har hårdnat ytterligare inför 2025, när regeringen har skurit ned på pengar till regionerna, och inte längre gör någon uppräkning för ökade kostnader. De flesta länsteatrar räknar med att anställa färre frilansare och beställa mindre nyskriven dramatik i år, visade en undersökning som gjordes av Länsteatrarna inför 2025.
Samtidigt som regionteatrar, fria grupper och scenkonstproducenter vittnar om krympande resurser ser de ökade krav på egenfinansiering.
— Men vi har ett stort uppdrag att spela för barn och unga. Vi erbjuder våra föreställningar till skolor ute i regionerna och det är inget som länsteatrarna nu eller i framtiden kan tjäna några pengar på, säger Ylva Nordin, verksamhetsledare för Länsteatrarna.
Det är just barn och unga som nu löper störst risk att bli utan professionella kulturupplevelser, hävdar Ylva Nordin. Ofta har skolor svårt att ta sig till teatrarna som istället kommer ut till barnen – det bekostas inte av höjda biljettpriser.
Teaterns verksamhet bygger redan från början på låga löner och korta kontrakt, enligt Thomas Sundström, teaterchef på Gotlands länsteater. De har en enda fast anställd och han ser inte att det finns mycket kvar att skära i. Många teatrar har också redan kompletterande finansiering, framhåller han.
— Vi närmar oss 30 procents egenförsörjning. Vi förlitar oss på biljettintäkter och samarbeten med aktörer utanför kulturvärlden, säger Sundström och lägger till:
— Problemet är de som har svårt att betala, som barn och unga, det är scenkonst till dem som det allmänna måste vara med och finansiera.
Gotland är en av få regioner som går mot strömmen och inte skär i kulturen. Ändå har teatern fått börja satsa på säkra kort, säger Thomas Sundström. Man gjorde 400 föreställningar under 2024 för att överleva, vilket visserligen gav resultat: ekonomin är nu under kontroll. Men de måste spela för allt fler och ta färre risker.
— Vi försöker spänna bågen men måste göra sådant som blir en pangsuccé för vi behöver 3000 som betalar. Jag förstår att man vill spara generellt i en lågkonjunktur, men pengar till kulturen måste anses vara mindre i statsbudgetens perspektiv.
Han tycker att regeringen måste börja bestämma sig för att kulturen är viktig.
— Annars kommer vi bara att spela farser framöver.
Anslaget till regionerna för 2025 minskade med 15 miljoner kronor, alltså 0,91 procent jämfört med förra året. Sedan 2024 räknas inte heller anslaget upp med en årlig pris- och löneomräkning.
Kultursamverkansmodellen bygger på samverkan och samfinansiering mellan staten, regionerna och kommunerna för att stärka den regionala kulturen. I dag står regionerna för cirka hälften av finansieringen inom modellen, medan kommunerna bidrar med ytterligare 25 procent. Totalt täcker regioner och kommuner över 70 procent av finansieringen.
Länsteatrarna i Sverige, Assitej och Teatercentrum skrev ett upprop för barnteatern i Dagens Samhälle, inför det kulturpolitiska konventet Folk och kultur: ”De offentliga utgifterna för kultur minskar och scenkonstens möjligheter krymper. Vi är i dag långt ifrån att uppfylla de nationella kulturpolitiska målen om 'alla barn och ungas rätt till kultur'".
