En tårta om fobisk skräck för att åldras och en manlig "Zornkulla" som bjuder in till bastubad. Variationen är stor på Liljevalchs vårsalong i Stockholm som blir allt mer global.
Den rosa tårtan ska långsamt förmultna på sin piedestal. "Gerascophobia" kallar bakelsekonstnären Elle Ashdari sitt verk, en titel hämtad från termen för extrem åldrandefobi. Försäljningspriset 1 miljard kronor tyder på att det inte är till salu.
— Det är en lek kring ekonomi, förgänglighet och estetik, det är gjort lite med glimten i ögat – vi kommer inte att avslöja försäkringsvärdet, säger konsthallschefen Joanna Sandell Wright som nu gör sin andra vårsalong.
Tårtmoussen smälter färgmässigt ihop med Wilja Ågren Ömans queera väggbonad "Tack och förlåt mormor" vars text också är skriven på tornedalsfinska.
De politiska budskapen är dock mer inlindade även om den unge ukrainske konstnären Alexander Ravskyjs jättemålning "Victims of war" får Joanna Sandell Wright att associera till Picassos antikrigsmålning "Guernica".
Annars är det textilkonsten som ges ovanligt stort utrymme på årets salong, liksom i konstvärlden i övrigt.
— Det textila är också internationellt, säger konsthallschefen och pekar på ett mer ursvenskt exempel: linnehanddukar med broderade mellanmålsfläckar.
Men på Vanja Hamdahls upphängda fallskärmsbaldakin finns i stället broderad poesi om drömmar "under bombhimlar" medan Klara Wirsén Suchowiak har gjort ett surrealistiskt dockskåp där precis allt är flockat – klätt i ett sammetsliknande tyg.
Tidigare har den textila konsttraditionen varit stark framför allt på det södra halvklotet, framhåller Joanna Sandell Wright.
— - Här finns en konsthistoria att ta spjärn emot som kanske är en annan än den västerländska. Men jag tror också att det handlar om en kontrast till mobiltelefoner och en återgång till materialitet.
Det oroliga världsläget gör att det konstnärliga arbetet får ta mer tid, tror hon.
— Det blir nästan som ett radband där man flätar in sina tankar. Timmarna i ateljén är viktiga.
Drygt en fjärdedel av konstnärerna har förankring "i andra geografier" framhåller hon. Cristian Quinteros Soto från Upplands Väsby, med föräldrar födda i Chile, har fotograferat sig själv badandes likt en Zornkulla och låter också konstpubliken följa med på vildmarksbastu i tält, ett verk som handlar både om att ta hand om sig själv och andra i en tid med behov av omsorg.
— Han gör processbaserad konst i Stockholms naturreservat, säger konsthallschefen som själv ska testa under det tillfälle som ges vid pressvisningen.
Öppnar: den 14 februari.
Årets salong: 177 konstnärer har valts ut av nästan 4 000 sökande. Konstnärerna är mellan 18 och 78 år och bor i hela landet, från Brösarp till Boden.
Årets jury: Marcia Harvey Isaksson, textilkonstnär och curator, Daniel Youssef, konstnär, och Sandra Weil, kurator specialiserad på konst för integration och samexistens, Joanna Sandell Wright, konsthallschef och Vårsalongens ordförande.
