Oscarsbelönade "I'm still here" är den mest personliga film som Walter Salles har gjort. När den brasilianske regissören var tonåring umgicks han med den verkliga familj han berättar om.
Häromveckan vann "I'm still here" en Oscar i kategorin bästa internationella film. Det var första gången i prisets historia som det gick till en film från Brasilien – och för Walter Salles var det en extra känslomässig upplevelse eftersom han var nära bekant med familjen som står i centrum för filmen.
— Det var ett hus där dörrarna alltid var öppna, där det alltid var glädje. Så en dag var allt stängt, och militär vaktade huset, berättar Salles för TT under filmfestivalen i Venedig.
Vad som hänt var att pappan i familjen, Rubens Paiva, fördes till förhör, torterades och mördades. Brasilien hade 1964–1979 en stenhård militärdiktatur, som tagit makten genom en av USA understödd militärkupp. Allt som andades vänster motarbetades, tusentals oppositionella fängslades eller mördades.
När Rubens Paiva försvann för att aldrig mer återses fick hans Eunice ta hand om de fem barnen, samtidigt som hon försökte ta reda på vad som hänt maken.
— När han försvann slog det mig för första gången vad en diktatur innebär, att det finns människor som bestämmer vem som ska leva eller dö. Jag har mängder med minnen från den tiden, det formade filmen.
Familjen Paivas berättelse har skildrats i en bok som Eunice skrev. Salles började förbereda inspelningen redan 2015, men säger att under de år då den högerextreme Bolsonaro var landets president hade det varit omöjligt att göra den. Han menar att man till exempel inte skulle ha kunnat få tillstånd att filma på gatorna i Rio.
— Jag älskade boken. Och filmen handlar också om i dag, om hur nära vi var en ny diktatur. Det gjordes ju ett kuppförsök och det var bokstavligt talat oerhört nära en ny diktatur.
Rollen som Eunice Paiva spelas av Fernanda Torres, en av Brasiliens mest hyllade skådespelare. Hon nominerades till en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll för just "I'm still here". Född 1965 har hon egna minnen av diktaturen.
— Min pappa jobbade med teater, en av hans kollegor bara försvann. Min mamma blev intervjuad av en tidning och blev kallad till förhör, "det står att du skrattade vid en fråga om regeringen, varför gjorde du det". Pappa skulle sätta upp en musikal, dagen före premiären stoppades den av myndigheterna. Så jag minns, säger hon.
Är film ett verkningsfullt vapen i de här sammanhangen? Ja, menar Walter Salles.
— Film, litteratur, journalistik. Allt är ett vapen mot den falska informationen.
Ålder: 68 år.
Familj: Hustrun Maria, en son.
Bor: I Rio de Janeiro.
Yrke: Regissör.
Tidigare filmer i urval: "Central do Brasil", "Midnight", "Behind the sun", "Dagbok från en motorcykel", "Dark water", "On the road".
Aktuell med: "I'm still here" ("Ainda estou aqui" på portugisiska) som får svensk biopremiär 21/3.
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera eller svara på andra kommentarer.