Gustav Lindh och Gizem Erdogan spelar Hamlet och Ofelia på Elverket i Stockholm i höst. Pjäsernas pjäs sätts upp som ett konstnärligt kraftprov och ett slags protest mot att Dramaten nu tvingas lämna scenen.
Föreställningen spelas nära publiken i ett scenrum som nu ligger ute till försäljning. Ska Elverket bli cykelbutik eller kanske gym? Dramaten sade upp kontraktet på grund av sänkta statliga anslag – final-"Hamlet" görs med tillägget "The death of theatre".
— Platserna för konst och kultur, för bearbetandet av existentiella eviga teman raderas bort. Det som var viktigt för fem år sedan, som demokrati, kan försvinna med ett swosch, konstaterar Dramatenchefen Mattias Andersson.
Utan att beskriva uppsättningen som en käftsmäll säger han:
— Det kommer att finnas ett väldigt tryck, en nerv och ett tryck som är akut. Det kommer vi att sträva efter.
Han gläds åt att ha fått "två superstarka skådespelare" i huvudrollerna. Gustav Lindh och Gizem Erdogan, nära vänner sedan scenskolan, är glada över att för första gången få spela tillsammans.
Hamlet är närmast förlamad av sina privilegier, tycker Gustav Lindh, medan Gizem Erdogan med lätthet målar upp den splittring som Ofelia känner.
— Det pågår så mycket saker runt henne och inom henne, en förvirring i det här informationskaoset, i hur hon ska förhålla sig till Hamlet, sin bror, sin far, till kriget och till det som sker ute i världen.
Den klassiska Hamlet-dödskallen blir kvar i teaterns påse med fotorekvisita och ska heller inte användas på scenen.
— Ruttna likdelar snarare, säger Mattias Andersson som fick en uppenbarelse när han såg en fransk uppsättning av "Hamlet" som han inte gillade.
Plötsligt visste han hur han skulle göra sin första Shakespeareuppsättning.
— Jag vill ha fokus på de två unga, Hamlet och Ofelia. Det känns verkligen som att de är två unga människor i en förljugen värld som de ska orientera sig i, i stället för att bara drabbas av förlamning och tvivel.
"Slagget" och flera av sidokaraktärerna har Andersson rensat bort. Han ville skapa en koncentrerad och avskalad bearbetning där både kriget och samtidens pågående kaos kommer närmare, förklarar han.
— Och det starka trycket på unga människor i dag – "varför agerar du inte, varför handlar du inte, varför tar du inte ställning?" I en värld som så uppenbart och akut kallar på det.
Gustav Lindh hoppas fånga även en ung publik som söker kickar.
— Det är på liv och död, ur led är tiden, men vi ska också göra en jävla show, och jag ska försöka vrida ur mig själv som en trasa.
"Så tuktas en argbigga" av Shakespeare, i regi av Farnaz Arbabi, med bland andra Sara Shirpey, Maia Hansson Bergqvist, David Book, Hannes Meidal, premiär 5/9.
"Motståndets melankoli" av László Krasznahorkai, i regi av Ulla Kassius, premiär 13/9.
"Hamlet" av Shakespeare, i regi av Mattias Andersson, med bland andra Gustav Lindh, Gizem Erdogan, Anna Björk och Shanti Roney, premiär 27/9.
"Madame Bovary" av Gustave Flaubert, i regi och dramatisering av Oliver Frljić, med bland andra Electra Hallman, Razmus Nyström och Hamadi Khemiri, urpremiär 16/10.
"Das Kapital" av Karl Marx, i regi av Örjan Andersson och i bearbetning av Magnus Lindman. 15 skådespelare och dansare medverkar, premiär 6/12.
"Glow up" av Sandra Beijer, i regi av Carl Johan Karlson, urpremiär på Unga Dramaten 11/9.
"Nemesis" av Hanna Nygren och Helle Rossing som också regisserar, urpremiär på Unga Dramaten 28/11.
Bergmanfestivalens gästspel:
"Parallax" av Kata Wéber och Kornél Mundruczó, ett familjedrama om en judisk familj och hbtqi-personers situation i Ungern, 25–26/10.
"Dämon – el funeral de Bergman" av och med spanska Angélica Liddell. 13–14 och 20–21/9.
