Axlar man rollen som statsminister räcker inte alltid tiden till annat som hushållsarbeten eller till och med att gå på föräldramöten. Den rollen får helt enkelt Magdalena Anderssons man ta över.
I november förra året blev Magdalena Andersson, 55, Sveriges första kvinnliga statsminister. Med en politisk karriär som sträcker hela 25 år bakåt i tiden, pekades hon ut som en given kandidat efter Stefan Löfvens, 64, avgång.
Men att bli statsminister var ingen dröm spunnen ur barndomens önskebrunnar. För tidningen Femina berättar hon hur politikerjobbet och rollen som statsminister inte var hennes plan.
– Det var inte så att det här var plan A. Jag ville bli Konsumföreståndare. Ledare eller chef har jag nog alltid känt men en Konsumbutik kändes lagom och greppbart, säger Magdalena Andersson till tidningen.
Axlar man rollen som statsminister, eller som tidigare finansminister, räcker inte tiden till annat som hushållsarbete eller till och med att gå på viktiga skolmöten.
– Min man står för merparten av hushållsarbetet sedan jag blev finansminister. När barnen var små delade vi väldigt noggrant på det hushållsarbete som vi utförde själva. Vi hade också mycket hjälp. Men vi har verkligen delat jämlikt, säger Magdalena Andersson till Femina.
När frågan om hon ens kan förhandla lån eller gå på föräldramöten i sin position kommer på tal svarar Magdalena:
– Jag skulle aldrig kunna sitta och förhandla ett lån, absolut inte. Jag har inte varit på föräldramöten sedan jag blev finansminister heller. Skulle man göra det vore det bara för att berömma lärarna. Man kan inte som finansminister gå på utvecklingssamtal och ställa krav och ifrågasätta saker i skolan. Man får aldrig utnyttja sin ställning om det så är på vårdcentralen, föräldramötet eller om du ska köpa ett hus, säger hon till tidningen.
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera eller svara på andra kommentarer.