"Vi kan inte begripa varför han mördade pojken"

LINKÖPING. Tidigt på morgonen den 19 oktober 2004 lämnade åttaårige Mohammed Ammori sitt hem vid Kanberget i centrala Linköping för att gå till skolan. Men han kom aldrig fram. På en gångväg strax utanför villaområdet attackerades Mohammed av en en okänd gärningsman som högg ihjäl honom med besinningslöst våld.

– Det har gått åtta år nu och det går inte att förstå varför han gjorde det här. Det är det som gör fallet så märkligt. Hur kan någon bli så arg på en pojke som är åtta år gammal? Svaret finns nog endast i gärningsmannens hjärna, säger Kriminalkommissarie Jan Karlsson, till Nyheter24.

Vandrade iväg i lugn takt

När pojken låg döende på marken gick gärningsmannen till attack mot Anna-Lena Svensson, 56, som kom gåendes på Åsgatan alldeles intill. Polisens teori är att mördaren stått och väntat på Mohammed och att Anna-Lena råkade bli vittne till mordet. När hon fick syn på mannen sprang hon i full fart mot sin bostad, men mördaren hann ikapp efter några meter och högg henne flera gånger i ryggen. 

Sedan vandrade han bort från platsen i lugn takt.

Trots att mördaren lämnade flera dna-spår på mordplatsen har polisen inte lyckats gripa någon gärningsman. 7 500 personer har förhörts och omkring 2 000 unga män har fått lämna dna-prov. 

"Finns en risk att det kan hända igen"

Omkring 20 poliser arbetar med fallet dagligen och det är just att få ett svar på varför gärningsmannen ville skada Mohammed som är drivkraften för kriminalkommissarie Karlsson. Han menar att morden är unika i Sverige och att de har "seriemordskaraktär". 

– När man inte ser något rimligt motiv befarar man ju att det här är en människa som inom sig haft ett begär att ha ihjäl någon. Då föreligger en risk att det kan hända igen. Det får bara inte hända, säger Karlsson.

"Väntar på att en topsning ska gå in"

Karlsson menar att chansen för att hitta gärningsmannen är stor. I genomsnitt förhörs en person om dagen och polisen åker runt i hela Sverige för att förhöra och topsa personer som bott i eller haft någon anknytning till bostadsområdet i Linköping.

– Man kan aldrig vara 100 procent säker, men så länge utredningen växer så finns det en rimlig möjlighet. När vi förhör nya personer får vi även information om andra människor som bott i området eller kanske gått i skolan och varit beteendemässigt avvikande, säger Karlsson, och fortsätter:

– Vi försöker få tag i alla män som var ute den morgonen, någon av dem är det ju. Sedan väntar vi bara på att en topsning ska gå in, det är det vi jobbar för varje dag.

Läs Erik Carlssons kolumn om dubbelmordet här.