Känslokyla, brist på empati och en tendens att bryta regler – det här är bara några tecken på att ett barn har psykopatiska tendenser. Men det finns saker som kan förhindra utvecklingen, menar experterna.
Troligtvis har du hört talas om psykopater förut, men vad innebär diagnosen egentligen? Jo, psykopati är en personlighetsstörning som räknas som ett antisocialt beteende.
Kännetecknande för diagnosen är en manipulativ personlighet, bristande förmåga att anpassa sig och brist på ånger- och skuldkänslor, skriver Illustrerad vetenskap.
Troligtvis bottnar psykopati i en kombination av arv och miljö. Det här innebär att man redan hos barn kan se tendenser till diagnosen, men också att man genom uppfostran kan stoppa utvecklingen.
Många människor med psykopatiska drag lever nämligen helt normala liv, och passar inte in i den schablonmässiga bilden av en "ondskefull psykopat".
Men om vi backar bandet lite, vad antyder att ett barn har dessa tendenser?
Marianne Kristiansson, läkare och specialist inom rättspsykiatri på Rättsmedicinalverket, och Karolina Sörman, medicine doktor och forskare vid Centrum för psykiatriforskning vid Karolinska Institutet är två experter inom ämnet.
I en intervju med Aftonbladet berättar de om varningstecken när det kommer till barn med psykopatiska drag:
Om barnet regelbundet visar upp följande tendenser rekommenderar de att man tar hjälp av barn- eller ungdomspsykiatrin.
Kristiansson och Sörman är dock noggranna med att påpeka att inte alla barn med antisociala tendenser utvecklas till psykopater.
Till exempel kan en trygg uppväxt, snälla kompisar och tydliga gränser stoppa utvecklingen. De menar även att barn med antisociala drag kan övas i empati.
– De flesta barn har lätt för att förstå vad som är ett acceptabelt respektive oacceptabelt beteende men sedan finns det en grupp individer som inte per automatik förstår att det inte är okej att till exempel skada andra barn, säger Kristiansson till Aftonbladet.
Hon fortsätter:
– Dessa barn och ungdomar har någon form av brist eller defekt som gör att de saknar ett känslomässigt språk, och här handlar det om att ta hjälp utifrån, till exempel från barn- och ungdomspsykiatrin.
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera eller svara på andra kommentarer.