Drömmen om den röda stugan på landet förblir för de flesta bara en dröm.
Drömmen om en röd stuga med vita knutar i lantlig idyll är inte lika attraktiv utanför fantasin.
Verkligheten ser helt annorlunda ut enligt SCB.
Mellan 1960 och 2005 fick Sverige 600 nya tätorter och andelen tätortsbor ökade från 73 till 84 procent.
Glesbygden är den stora förloraren i kampen om invånarna. Under 1800-talet bodde länge så gott som alla i Sverige i glesbygd. Först under 1880-talet uppgick befolkningen i landets tätorter till en miljon.
Under 1930-talet bodde lika många i glesbygd som i tätort. Men sedan dess har flyttlassen gått i rask takt, från landet till större samhällen och städer. 1960 bodde 5,5 miljoner av den dåvarande befolkningen på 7,5 miljoner i tätort, 73 procent. 2005 hade folkmängden ökat till 9,05 miljoner och tätortsbefolkningen hade ökat till 7,6 miljoner, 84 procent.
Befolkningen utanför tätort minskade under perioden med över 600 000 personer från 2 miljoner till 1,4 miljoner.
Mest har glesbygden avfolkats i Kronobergs län, där 52 procent av befolkningen bodde i tätort 1960 och 77 procent 2005. En liknande utveckling har skett i Hallands län. Där har andelen invånare i tätorterna ökat från 57 till 80 procent. I Västerbottens län har tätorternas andel av befolkningen vuxit från 52 till 71 procent.
Siffrorna från Statistiska centralbyrån (SCB) siffror visar också att stor blir större. 1960 fanns tre tätorter med över 100 000 invånare - Stockholm, Göteborg och Malmö. 45 år senare fanns även Uppsala och Västerås med i tätorternas tungviktsklass.
Antalet små tätorter med mindre än 500 invånare har under periodens 45 år minskat från 882 till 776.
Som tätort klassas en sammanhängande bebyggelse med högst 200 meter mellan husen och med minst 200 invånare.
Skrivet av:
