Nästan hälften av alla svenska groddjur har för små populationer för att deras framtid ska vara tryggad. Detsamma gäller för många däggdjur, enligt en ny internationell studie.
I studien har forskare från nio länder gett sig på uppgiften att försöka mäta den genetiska mångfalden hos ländernas djurarter. Totalt har man granskat över 5 000 populationer hos 919 arter.
Resultatet, som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Ecology Letters, visar att en majoritet av arterna har flera livskraftiga populationer, men också att 58 procent av dem har en eller flera populationer som är alltför små för att kunna bibehålla sin genetiska variation.
I många fall har man haft så god kännedom om vissa arter att man direkt kunnat mäta variationen och på så vis fått fram om de är inavlade eller inte.
— I så fall kan man uppskatta inavelsgraden. Den är exempelvis stor hos de svenska vargarna, säger Henrik Thurfjell, expert på ryggradsdjur på Artdatabanken vid Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, och deltagare i studien.
För arter där den genetiska kännedomen inte är så stor har man i stället utgått från populationsstorleken. En population bör då bestå av cirka 5 000 individer för att anses ha god genetisk variation.
I Sverige har populationerna hos 120 arter analyserats, alla våra 67 däggdjur, 13 groddjur och 6 reptiler, samt 34 fiskarter. Analysen visar att 70 procent av däggdjurspopulationerna har bra genetisk status. Men för groddjuren är motsvarande siffra bara 46 procent.
— Hos grodorna är många sydliga populationer inavlade. Mest illa till ligger lökgrodan och den grönfläckiga paddan, säger Thurfjell.
Vad gäller däggdjuren är vargstammens problem välkända. Men Thurfjell tror ändå inte att vargen ligger sämst till.
— Det är nog tumlaren. Populationen i Östersjön är isolerad och mycket liten med få reproduktiva individer, och den är genetiskt unik, säger han.
Frågan många kanske ställer sig är om det inte ofta är naturligt att vissa populationer, exempelvis av grodor, blir isolerade med jämna mellanrum.
— Visst är det så. Men i många fall är det vi människor som skurit av dem genom vägbyggen, hyggen och annat, och då förblir de isolerade. För en del är läget allvarligt. Vi har stympat många arter, säger Thurfjell.
I Sverige har experter på Artdatabanken bedömt situationen för 21 740 arter av djur, växter och svampar inom landets gränser. Här ingår alla ryggradsdjur och de flesta av kärlväxterna, samt alla fjärilar och merparten av skalbaggarna, men bara en mindre del av steklarna och kräftdjuren.
Cirka 22 procent av de bedömda arterna är uppsatta på rödlistan. Av dessa är cirka hälften, 2249 arter, klassificerade som hotade.
Källa: Artdatabanken
