En ny utvärdering av den svenska Afghanistaninsatsen visar att resultatet inte blev som det var tänkt, trots att många miljarder satsades. Om det inte är förankrat i landet självt, då är det en väldig uppförsbacke, säger Lennarth Hjelmåker som lett arbetet.
Runt 9 500 svenska militärer deltog i olika svenska insatser i Afghanistan mellan 2001 och 2021. Stora resurser satsades – minst 26,4 miljarder kronor, varav 14,7 miljarder i bistånd.
Trots detta var Sverige en liten aktör på det stora hela i Afghanistan, konstaterar Lennarth Hjelmåker, som lett den parlamentariska kommitté som nu har utvärderat Sveriges 20-åriga engagemang i landet.
Att talibanerna tog över makten sommaren 2021 kan ses som ett misslyckande för hela den internationella insatsen, anser han.
En av lärdomarna är att man måste förstå kontexten och hur förutsättningarna ser ut i landet man kommer till.
— Man kan inte komma utifrån och på kort tid tro att man löser allting. Om det inte är förankrat i landet självt, då är det en väldig uppförsbacke, säger Lennarth Hjelmåker.
En övergripande slutsats är att den svenska insatsens mål varit otydliga och präglade av önsketänkande.
— Det hade behövts tydligare mål under resans gång, säger Hjelmåker.
Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M) ser detta som något att lära av.
— Det är viktigt att kunna dra lärdomar, så att vi kan bli bättre nästa gång, säger hon.
Redan 2017 kom en utvärdering med svidande kritik av den civila och militära Afghanistaninsatsen fram till 2014.
Bland annat ansågs inte den svenska styrkan ha bidragit till att upprätthålla säkerheten i önskvärd utsträckning eller att ha byggt upp förmågan hos de afghanska säkerhetsstyrkorna. Inte heller fattigdomen hade minskat.
På pluskontot fanns att svenska försvaret lärt sig att samarbeta med Nato och det fanns vid den tiden vissa ljusglimtar till exempel vad gällde utbildning för kvinnor.
