Svensk polis kan sätta dit Assads torterare

— Kom inte hit, varnas förövare från det forna Assadstyret av Patricia Rakic Arle, gruppchef för polisens krigsbrottsenhet i Stockholm.

Hennes arbetslag, med omkring fjorton utredare, har redan fullt upp med utredningar. Varje gång en anmälan riktas mot en individ, oavsett var i världen brotten begåtts, är krigsbrottsgruppen skyldig att utreda anklagelserna.

Och sedan Syriens diktator Bashar al-Assad föll i december, sedan han och hans pappa styrt landet med järnhand i över 50 år, väntas en flod av tidigare tystade brottsoffer och anhöriga träda fram.

Unik arbetsmetod

Den syriska statens övergrepp kopplas ofta till de skräckfängelser dit politiska dissidenter fördes, vars fasor omvärlden tagit del av sedan regimens fall. Där levde fångarna med tortyr ständigt närvarande.

Många av de syrier som nu lever i Sverige har antingen suttit fängslade under sådana villkor, eller har en anhörig som utsatts, berättar Rakic Arle.

— Jag tror nästan inte att det finns många syrier som kom 2015 som inte har någon koppling till de här fängelserna. För det var så fruktansvärt många. De lever med det traumat, här.

Sverige har gott anseende internationellt när det gäller att utreda krigsbrott. Vid flera tillfällen har förövare av brott begångna långt borta, för många år sedan, förts inför rätta i svensk domstol.

För poliserna som inleder de ofta långa processerna är arbetsmetoden annorlunda än i andra brottsutredningar. Vanligtvis börjar utredningar med att ett brott begåtts och poliserna söker efter en gärningsman. När det gäller krigsbrott är ordningen oftast den omvända: utredarna får ett tips om en misstänkt gärningsperson och ska därefter ta reda på om handlingarna personen anklagas för utgör ett brott enligt svensk lag.

Men en utredning kan även inledas utan ett namn på en misstänkt.

— Vi jobbar med något som heter strukturell förundersökning. Det är unikt för oss, ingen annanstans jobbar man på det sättet, säger Rakic Arle.

Tre häktade

Strukturell förundersökning innebär att en utredning upprättas för stora, internationella händelser som kan tänkas leda till åtal i Sverige.

— Det är egentligen mer av en informationsinsamling, en typ av underrättelsebas. Men för att vi ska kunna hålla förhör och ta beslag så måste det finnas en förundersökning och då måste vi jobba enligt rättegångsbalken.

Terrorsekten IS brott i sitt dåvarande kalifat, förövare i Rysslands krig mot Ukraina och brott begångna av Syriens regim har alla pågående utredningar i Stockholm. En strukturell förundersökning har ännu inte inletts gällande kriget i Gaza, men även det upptar mycket av krigsbrottsenhetens tid och resurser.

— Strukturell förundersökning gör att vi kan hålla förhör med personer som har generell nyckelinformation: journalister, läkare. I många fall personer som suttit frihetsberövade. Vi tar upp vittnesmålen och säkrar bevisningen för framtiden.

Många förhör har redan hållits med syrier som suttit i regimens fängelser. För att få drabbade att våga prata behöver krigsbrottsutredarna ha goda sociala färdigheter och kunskap om kulturer som skiljer sig från den egna.

När det gäller just syrier finns det en faktor som sticker ut för poliserna: rädslan för repressalier har varit massiv.

Assadstyrets ökända underrättelseapparat skapade uttrycket att "väggarna har öron" – en uppfattning som poliserna kunde känna av även i förhörsrummen i Stockholm.

"De kommer att rökas ut"

Om det kommer fram att en person som pekats ut i förhör i Sverige finns i ett annat land så samarbetar länderna ofta och utbyter information.

Just nu sitter tre personer häktade i Sverige, misstänkta för att i allians med Assadregimen ha deltagit i att våldsamt slå ned fredliga regeringsdemonstranter i utkanten av Damaskus 2012. De greps i samråd med tysk polis, som har häktat ytterligare fem personer för samma misstankar.

Assadregimens fall befaras dock även leda till att fler misstänkta förövare, som riskerar att straffas av det nya styret, lämnar Syrien för Europa och Sverige.

— En del som kanske varit regimtrogna, men som fått asyl i Sverige och rest fram och tillbaka till hemlandet. De är nog rädda för vad som ska hända där.

Det gäller till exempel personer som arbetat på skräckfängelserna och där gjort sig skyldiga till brott som tortyr eller godtyckliga avrättningar.

Sådana personer finns troligtvis redan i Sverige, enligt Rakic Arle, även om identifieringen kan försvåras av det faktum att vissa gärningspersoner tros ha sökt asyl i Sverige under falsk identitet.

— De kommer sannolikt att rökas ut. I länder med stor syrisk diaspora är det svårt att hålla sig undan.