Regeringen vill skjuta av nära hälften av alla vargar i Sverige – men utan att vargen riskerar att dö ut. Enligt Naturvårdsverket är det möjligt, men både dyrt och komplicerat. Om man avser att göra en stor förändring så behövs det ett stort paket med åtgärder, säger Mona HansErs vid Naturvårdsverket.
Regeringen vill minska den svenska miniminivån för varg från 300 till 170 djur. Därför har Naturvårdsverket fått i uppdrag att ge förslag på hur det ska kunna ske med bibehållen gynnsam bevarandestatus för vargen, vilket Sverige måste ha enligt EU:s art- och habitatdirektiv.
I sin utredning konstaterar Naturvårdsverket att det krävs stora insatser om en krympt vargstam ska kunna hållas vid liv.
Bland åtgärderna finns bland annat en utökad övervakning av vargarna och deras gener, en mer individanpassad förvaltning av enskilda vargar samt fler flyttade vargar inom landet – för att undvika skador på boskap eller förflytta genetiskt viktiga djur.
— Det blir en mer detaljerad förvaltning. Det innebär mer arbete för länsstyrelserna, att de kan jobba ute i fält och samla in information med hjälp av exempelvis dna-prover. När insamlingen ökat ska man också ha förutsättningar att analysera genetiken, säger Mona HansErs, som är chef över viltanalysenheten vid Naturvårdsverket.
Den skandinaviska vargen är redan kraftigt inavlad.
— Det är därför det är viktigt att övervaka och att man sätter in åtgärder om det skulle förändras åt fel håll, säger Mona HansErs.
Naturvårdsverket kan inte presentera någon exakt prislapp för insatserna, men konstaterar att de kräver betydande resurser. Ju mindre den svenska vargstammen blir desto mer kostar det att hålla den livskraftig.
— Sammanlagt så blir det en tydlig uppskalning i kostnaderna för länsstyrelserna, och även för Naturvårdsverket, säger Mona HansErs.
