Fler extrema samlare – djur äter på varandra

— Vi ser att vi får in hundar från personer som har börjat samla på nya hundar igen efter att de tidigare fått hundar omhändertagna, säger Erika Garmelius, kommunikationsansvarig på Hundstallet.

De hundar som kommer från djursamlare till Hundstallet är ofta i dåligt skick både fysiskt och mentalt och det tar lång tid innan de fungerar som vanliga hundar igen.

Att få in hundar som kommer från hem där djur tidigare farit illa är särskilt jobbigt.

— Dels att det är nya hundar som lider, dels att djursamlarna många gånger mår väldigt psykiskt dåligt. Det blir väldigt frustrerande att se att det upprepas.

Tre typer

Carin Holmberg är ordförande för organisationen Se sambandet och expert på djursamlare. Hon förklarar att det finns olika typer av djursamlare med olika problematik i grunden.

En grupp, de som samlar på exotiska djur, är mest ute efter att samla troféer och blir ibland upptäckta när de handlar med fridlysta djur.

Hos andra finns det olika grader av psykisk ohälsa bakom samlandet. Ett typexempel är en kennelägare som på grund av till exempel skilsmässa eller dödsfall i familjen hamnat på ekonomiskt obestånd.

— Man tänker att man tar tre kullar till och sedan triggar det något. Sedan blir man inte av med tillräckligt många hundar och plötsligt har man börjat samla.

Hon bedömer att gruppen är relativt lätt att ge stöd och hjälp eftersom de ändå haft en fungerande verksamhet.

Gruppen de flesta nog ser framför sig när man pratar om djursamlare är svårare.

— De har oftast ett trauma bakom sig och kan nästan leva i en annan verklighetsuppfattning där de tycker att de kommunicerar med djuren och inte ser att det ligger döda djur på golvet, att de äter på varandra och det är smutsigt. Man kan inte se den misären utan upplever sig som djurens bästa vän.

Så gott som alla får återfall och börjar samla igen efter att djuren omhändertagits.

Ingen samordning

Ofta lever samlarna socialt isolerade och man misstänker att många fall aldrig rapporteras. Det finns inte heller någon myndighet som har huvudansvar eller någon samordning mellan myndigheter. Samlarna hamnar mellan stolarna och blir utan hjälp.

— Det finns inga resurser så det här tillåts att hända igen och igen, säger Erika Garmelius.

— Vad vi vill se är samverkan mellan olika myndigheter. Det är länsstyrelsen som omhändertar hundar, men vi behöver stöd till människorna som samlar, så att de får hjälp.