När en ny påve ska väljas är Sveriges förste kardinal genom tiderna, biskop Anders Arborelius, med stor sannolikhet en av dem som får bestämma vem det blir. Ändå ser han sig inte som en makthavare. Som katolik i Sverige är man ju fortfarande i utkanten av samhället.
Två frågor undanbedes när TT möter Sveriges förste kardinal Anders Arborelius på den katolska kyrkans stiftskansli, ovanför den klassiska Södermalmspuben Gröne jägaren i Stockholm. Påvens hälsotillstånd, och Arborelius roll i en eventuell kommande konklav.
Intresset för Arborelius, som 2017 blev en av världens 252 kardinaler, har ökat sedan påve Franciskus, 88 år, under vintern låg nära döden med dubbelsidig lunginflammation.
Plötsligt kom delar av Sverige ihåg att den franska tidningen Le Figaro förra året utnämnt Arborelius till en av de tre kardinaler som tros kunna bli ny påve. Anders Arborelius har tidigare sagt att han ser det som brist på hänsyn att spekulera så länge som påven lever – och undanber sig frågan. När intervjun sker har påven tillfrisknat.
Att vara kardinal, alltså en av dem som vid ett eventuellt påveskifte är med och utser nästa ledare för den katolska tron, beskriver han som "inte så speciellt".
— För man får ju aldrig någon arbetsbeskrivning. Man vet att man får vara med och rösta på påven, tills man fyllt 80 år. Sedan vet man inte så mycket mer, säger 75-åringen.
För de kardinaler som har heltidsarbete i Rom är arbetssysslorna tydligare, enligt Anders Arborelius. Även han ska egentligen vara med i Rom två gånger per månad för att utse nya biskopar, men "man kan knappast vara med så ofta". Mycket av den kommunikationen sker i stället genom post.
Biskopen är desto mer närvarande i församlingarna i närområdet. I ett land som Sverige, där en stor del av alla katoliker har bakgrund i ett annat land, innebär det en nära relation med invandrargrupper. Den katolska kyrkan har köpt flera fastigheter från Svenska kyrkan i förorter där många invandrare bor.
Kopplingen dit gör att den katolska kyrkan i Sverige får en del kontakt med problem som gängkriminalitet, utanförskap och segregation.
Många han träffar vittnar om allt mer närvarande hot om utvisning och kardinalen beskriver vad han upplever som en radikal förändring i samhällets inställning till invandrare.
— Vi hoppas att det ska ändra sig lite i den här mentaliteten, att man ska bli mer öppen.
Samtidigt som kyrkans syn på migration kan ses som liberal, är den konservativ i andra avseenden. Frågan om abort och rätten att leva ut sin sexualitet skiljer sig från den gängse uppfattningen i Sverige, där den politiska normen förespråkar individens rätt till bägge.
— Faktiskt är jag förvånad över att det inte blir diskussioner så ofta, säger Anders Arborelius, och spekulerar om att det beror på att de flesta redan vet att kyrkans positioner i frågorna är "låsta".
Påve Franciskus, som valde Anders Arborelius till kardinal, brukar ses som relativt progressiv. Han är emot abort, men har vid flera tillfällen uttryckt sig mer välkomnande mot homosexuella än sina företrädare.
— Man brukar säga att han är överraskningarnas man, säger Anders Arborelius om påven, som han är i kontakt med "då och då".
Arborelius har en snarlik inställning. Som svar på hur han står i frågor om abort och homosexualitet svarar han att det är viktigt att man, som påve Franciskus, har en grundrespekt för varje människa.
— Sedan är det ju så att man förväntar sig att kyrkan ska ge råd om hur vi ska leva, vad vi ska göra och så. Då är det naturligtvis alltid lite olika hur folk uppfattar det. Men om man försöker säga det mer lugnt och odramatiskt, så får folk antingen säga ja eller nej.
Påvens öppenhet och vilja till samtal har gjort honom till ett positivt ansikte utåt för katolicismen, men det finns de inom kyrkan som hellre hade sett en mer konservativ inriktning framåt. Franciskus fredsmäklande position i konflikter som Gaza och Ukraina, där han flera gånger uttalat behov av ett fredsavtal, samt den välvilliga inställningen till migration är exempel på realpolitiska områden som en eventuellt efterträdande påve skulle kunna ha andra åsikter om. Det italienska talesättet "en smal påve efter en tjock påve" har fått de som förespråkar påvens sätt att förhålla sig till sin omvärld att frukta skiftet.
Flera svenska katoliker som TT pratat med har dragit jämförelser mellan påve Franciskus och den svenske kardinalen. Bägge har en lågmäld framtoning, och en blick vänd mot marginaler i både samhället och den katolska tron. Anders Arborelius tonar däremot ned likheterna.
— Han har ju den latinamerikanska charmen, om man får säga så. Som svensk har jag inte det, utan är lite mer blyg.
Anders Arborelius föddes 1949 i Schweiz, men växte upp i Lund med sin mor som var bibliotekarie.
Det var genom sin bakgrund i Schweiz som han kom i kontakt med katolicismen. Han konverterade i Malmö då han var 20 år gammal. Året därpå inträdde han i Karmelitklostret för munkar i Norraby.
Han har en magisterexamen i moderna språk – engelska, spanska och tyska – vid Lunds universitet och har studerat teologi och filosofi i Brygge och Rom.
Påve Johannes Paulus II utnämnde Anders Arborelius till biskop 1998.
Sommaren 2017 utsåg påve Franciskus honom till kardinal. Hans valspråk är "In Laudem Gloriae" – Gud till pris och ära.
Källa: Katolskakyrkan.se
