Nu vill forskarna ta plats i tidsmaskinen. Och åka 150 miljoner år tillbaka.
Med hjälp av ny avancerad röntgenteknik hoppas forskare nu kunna åka tidsmaskin 150 miljoner år bakåt i tiden. Målet är att avslöja hemligheten om hur urfågeln Archaeopteryx egentligen var uppbyggd.
– Normalt sett, och med vanlig röntgenteknik, går det inte att se vilka kemiska element som en fossilerad varelse bestod av, hur mjukdelarna var komponerade. Men vi hoppas kunna se detta inom kort, säger Uwe Bergmann, forskare vid amerikanska Stanford Synchrotrone Radiation Laboratory.
Bergmann deltar vid det stora forskningsmötet AAAS i Chicago.
Synkrotronstrålning sker i en anläggning som kan beskrivas ungefär som en badringsformad partikelaccelerator, fem fotbollsplaner stor. Den avfyrar elektroner som rör sig något långsammare än vanligt ljus, och tekniken gör det möjligt att studera olika objekt ända ner på cellnivå. Tekniken har exempelvis använts för att studera den mänskliga hjärnan och olika vävnaders exakta struktur.
För några veckor sedan fraktades ett fossil av urfågeln Archaeopteryx litographica - en art någonstans mitt emellan fågel och dinosaurie som levde för cirka 150 miljoner år sedan - från Wyoming till Kalifornien, i hopp om att synkrotronstrålning ska kunna avslöja hemligheter om varelsen.
– Men inte bara det utan vi hoppas också få veta någonting om fossileringens processer i stort. Vad blir kvar av den ursprungliga varelsen? säger Uwe Bergmann.
Archaeopteryx levde för cirka 150 miljoner år sedan, och var ett mellanting mellan fågel och dinosaurie.
Men synkrotronstrålning används inte bara för att studera fossil och mänskliga organ och vävnader. Tekniken har redan börjat spela en stor roll inom arkeologin och konstvetenskapen, i och med att strålningen gör det möjligt att se insidan av objekt - mumier och dyrbara kinesiska konstskatter exempelvis - utan att förstöra deras yta. En avhandling från Arkimedes, an av antikens stora matematiker, kommer att hamna i nytt ljus eftersom synkrotronstrålning har avslöjat bilder av gamla bläckrester på ett pergament som blivit övermålat. De exakta fynden är ännu inte publicerade.
Skrivet av:
