Få svar i Carolinrättegång

Den åtalade 51-åringen i mordrättegången i Gällivare har mycket svårt att förklara sitt handlande den dag han träffade den 29-åriga Carolin Stenvall som han misstänks ha mördat. Han mötte henne på Stenbrons rastplats. Carolin ska ha kritiserat mannen för någonting, men han minns inte vad.

Den centrala frågan i målet är hur kvinnan dödades. Åklagarna anser att kvinnan var vid liv när hon sköts. De får stöd av en kriminaltekniker som hördes i går.

I dag konstaterade rättsläkaren Susan Sprogöe-Jakobsen att kvinnan levde när hon sköts i bröstet.

– Vad sade du till Carolin när hon kritiserade dig?, undrade åklagare Ulrika Schönbeck.

– Jag kommer inte ihåg. Jag blev väl sur, svarade 51-åringen.

Han kunde heller säga vad hon kritiserade honom för och hur ordväxlingen mellan dem föll.

– Varför gick du till fysiskt angrepp? frågade åklagare Ulrika Schönbeck.

– Jag knuffade henne och det var inget angrepp, svarade han.

Den åtalade tror att han knuffade Carolin Stenvall med en hand eftersom han bar sopor med den andra handen.

– Jag vet inte med vilken kraft jag knuffade, sade han.

Mannen berättade att han såg Carolin på marken sedan han slängt soporna i en soptunna intill.

– Var du inte rädd för att hon skulle gå till motangrepp? frågade åklagaren.

Nej. Jag gav knuffen för jag inte ville diskutera med kvinnan, sade 51-åringen.

Han såg inte hur hon föll till marken. Enligt 51-åringen låg hon på rygg med ett rött streck över halsen när han upptäckte henne på marken.

– Jag såg henne blöda ur munnen. Jag gjorde inget för jag blev rädd. Jag tänkte, vad har jag gjort? berättade han.

Han kontrollerade inte Carolins puls eller andning.

– Hur kan det komma sig att du inte gjorde något? frågade åklagaren.

– Det undrar jag också,svarade mannen.

Han lyfte in henne i bilen men förstår inte varför han gjorde det.

– Varför sökte du inte hjälp?

– Jag tänkte aldrig på det. Det låter hemskt, sade han.

– Ditt svar är inte en tillräcklig förklaring. Vad ville du dölja? undrade Ulrika Schönbeck.

51-åringen kunde inte ge något svar.

– Var du berusad? Det finns ingen annan förklaring, menade åklagaren.

– Nej, jag var inte berusad utan bara fruktansvärt rädd, svarade den åtalade.

– Är det inte dags att du börjar tala sanning nu? undrade åklagaren, vars irritation steg allteftersom förhöret fortsatte och den åtalade inte kunde förklara sitt irrationella handlande.

Åklagaren vädjade till mannen att ta chansen och berätta sanningen.

– Om inte annat för de anhörigas skull. Det är du skyldig dem, sade Ulrika Schönbeck.

– Ja, jag är skyldig dem mycket, men jag kan inte förklara det som hänt, svarade 51-åringen.

Senare läste han upp ett utdrag ur den rättspsykiatriska undersökningen av honom.

– Jag lider av ett maladaptivt stressyndrom som gör att att mina reaktioner på olika saker ibland blir större än väntat, sade 51-åringen.

Han ansåg att diagnosen skulle kunna förklara varför han många gånger svarar kortfattat och svävande på åklagarens frågor.

– Det är inte så att jag inte vill svara. Det är så att jag kanske inte kan svara, sade 51-åringen.

Skrivet av: