En ny undersökning visar att 18 procent av kvinnorna och fem procent av männen vid upprepade tillfällen blivit utsatta för våld i nära relation. Men hur bemöts de av myndigheterna när de väl vågar anmäla?
Var femte kvinna i Sverige utsätts för våld i nära relation.
Det visar en ny Novusundersökning som presenterades på fredagen. 18 procent av kvinnorna och fem procent av männen i åldrarna 18 - 79 år har vid upprepade tillfällen blivit utsatta för upprepat psykiskt, fysiskt eller sexuellt våld i en tidigare eller nuvarande relation.
Trots det vittnar flera våldsutsatta om ett okunnigt bemötande från myndigheterna.
– Jag har mött socialsekreterare som vänt bort huvudet eller skrattat när jag visat blåmärken och sagt att jag är rädd att mamma ska döda mig, berättar Malin Persson som blev våldsutsatt som barn, för Nyheter24.
Persson jobbar tillsammans med flera andra i organisationen Slagfärdiga, vars syfte är att få myndigheterna att bli bättre på att bemöta våldsutsatta i olika faser. Hon använder sina egna negativa erfarenheter för att förbättra för andra.
– Jag var våldsutsatt i 19 år och hade under de sista sju åren regelbunden kontakt med socialtjänsten. Först och främst handlade det om att inte bli trodd samt att de verkade tro att det hjälpte att ringa hem till mina föräldrar och säga åt dem att inte slå mig.
Hon får medhåll av Hans J Poulsen, som även han blev utsatt som barn.
– Jag blev bemött med utryck om fantasier, att det var överdrift och att det var fel på mig.
"Lättare att få hjälp - men långt kvar"
Nyheter24 har varit i kontakt med flera olika personer som alla har den gemensamma bakgrunden att de någon gång varit utsatta för våld i nära relationer. De flesta har liknande upplevelser av myndigheternas bemötande, men menar samtidigt att det långsamt blir bättre.
– Jag tror att det lättat något. Men som i mitt fall som lever med skyddad identitet, finns ingen större hjälp att tillgå. Nu pratar jag främst ekonomi. Till exempelvis flyttar, hitta bostad, och resor. Att behöva söka nytt arbete för att kunna försörja sig med sitt nya fejknamn, säger Malin Mellstam.
Miriam Louise von Schantz menar att frågan främst måste sluta att ses som en "kvinnofråga" och i stället handla om mänskliga rättigheter.
– Jag tror att det överlag blivit lättare för våldsutsatta att få hjälp, men det är en mycket lång väg kvar att gå innan rätt hjälp sätts in vid rätt tillfälle. Här måste patriarkala strukturer i allmänhet granskas.
Anna Källdén är ordförande för organisationen Slagfärdiga som jobbar med att sprida kunskap om våldsutsatta till berörda myndigheter.
I dagsläget är det, enligt Källdén, ett lotteri beroende på var man bor vilken typ av hjälp man får.
– Det finns inga fasta direktiv i varje kommun som fungerar i verkligheten. Det är en oprioriterad fråga, trots Reinfeldts jultal och politikernas prat. Vi vet hur det ser ut, det vill vi tala om. Nu har vi en begynnande del i kunskapsbasen som vi håller på att bygga upp.
En kunskapsbas som hon anser att alla myndigheter, på alla nivåer, borde ta del av.
Tobbe Hvornum, tidigare våldsutsatt, håller med om att frågan måste bli mer prioriterad och menar att myndigheternas och medias bemötande måste bli bättre.
– Bemötandet man får som man eller kille när man berättar är tyvärr alldeles för ofta likgiltighet och ibland även ett hånleende. Man tycks inte heller tas på allvar, varken av polis, åklagare eller media. Jag har fått indikation bland annat från aktiva i en mansjour om att även de börjar bli "trötta" på att ständigt läsa om utsatta kvinnor men nästan aldrig om män, säger han.
