"Man ska aldrig underskatta en fascist"

I mars i år hölls seminariet Vision Europa på Södermalm i Stockholm där representanter från nazistiska rörelser från bland annat Ukraina, Frankrike och Italien träffades och diskuterade "nationalism". Med på mötet fanns representanter från Svenskarnas parti.

Även om det är lätt att tro att rörelserna kan ha samröre med andra nyfascistiska rörelser i andra länder så vill journalisten och författaren Henrik Arnstad ändå hävda motsatsen.

– Det pågår hela tiden försök till samarbeten men de har varit ganska resultatlösa eftersom det sällan leder till något konkret som exempelvis ökad påverkan i samhället.

Arnstad menar att de olika nazistiska rörelserna har jobbat med internationella relationer sedan 1920-talet – främst för att de anser sig ha något ideologiskt gemensamt. Problemet är att när de ultranationalistiska rörelserna försöker sig på samarbeten så faller det bara.

– De blir ovänner eftersom vissa grupper anser sig vara bättre än andra. Senast var när italienska nyfascister gick ut med att de inte ville samarbeta med rumänska nyfascister.

Har de svenska rörelserna stöd i andra länder? 

– Det finns inga konkreta exempel på det. De har försökt organisera större samarbeten men har blivit ovänner nästan direkt. Det är lätt att tänka att "De är lite korkade, lite patetiska" – men man ska inte underskatta extremister bara för att de inte har någonstans att samlas i Bryssel.

Ett litet undantag är dock att Svenska motståndsrörelsen i vissa sammanhang börjat kalla sig Nordiska motståndsrörelsen, detta med anledning av att man utökat verksamheten till bland annat Norge och Finland.

Arnstad nämner att det är lätt att skratta åt killarna – för det är mest killar – i organisationerna just eftersom de ses som obildade. 

– Alla fascistiska rörelser har underskattats just eftersom de har kallats för obildade. Det här är folkliga rörelser och man ska aldrig underskatta en fascist – det har man gjort alltför många gånger tidigare.

Vilka länder är "farligast"?

– Man får tänka på farligast ur två olika perspektiv. "Farligast" som i "den som kan nå makten" – där har vi Norge och Fremskrittspartiet och det är fullständigt livsfarligt. Sedan har vi också Frankrike, som är nyfascisternas hemland på jorden, och Storbritannien. När det gäller "farligt" – som i "benägna till våldsdåd" så ligger Grekland i topp. 

Hur är Sverige jämfört med de andra länderna i Europa?

– Vi har haft Peter Mangs, Lasermannen och mordet på Björn Söderberg. Vi ska inte underskatta terrorhotet, det kan komma en ny laserman i morgon. Men däremot så utgör dessa rörelser inte något hot mot demokratin.

Arnstad tycker att det är viktigt att inte kalla rörelserna för partier utan se dem mer som nätverk då de är duktiga på att hålla kontakten med varandra. Grupperna har många sympatisörer men hardcore-aktivisterna är ganska få.

– Det här är nätverk där Kalle och Gustav känner varandra men representerar olika medlemskap. De är bra på att nätverka och använda sig av sociala medier. Vore de normala så skulle de vara sverigedemokrater men Sverigedemokraterna söker sig bort från radikalitet och genomgår en normaliseringsprocess.