Lördag 15 Mars 2025
Mattias, 17, försvann spårlöst från en fest i december. Ingen vet vad som hänt eller var han tagit vägen. "Jag vet inte var min son är, någonstans i Lagan, förmultnad i naturen eller om han plågas av några psykopater, säger mamman Erika Borg.
En fredagkväll i december gick Mattias Borg och hans tvillingbror på liten fest hos en kompis i utkanten av Ljungby. Utan skor, jacka och mobil lämnade han villan, riktigt varför vet ingen.
Efter det har Mattias knackat på flera hus i området, innan han sprang iväg på en gångväg. Sedan slutar alla spår av den försvunne 17-åringen.
Polisen arbetar efter teorin att pojken ramlat i ån Lagan. Specialtränade hundar har markerat vid ån och Kustbevakningen, räddningstjänsten och sjöpolisen från Stockholm har sökt efter honom på botten, men utan resultat.
Den 4 mars meddelade polisen att sökandet stoppats tillfälligt.
– Det kommer att återupptas när det är varmare och bättre vittring för hundarna, säger Robert Loeffel, polisens presstalesperson region Syd till Nyheter24.
Däremot har flera frivilligorganisationer fortsatt att helg efter helg söka efter Mattias. I lördags var hans mamma Erika Borg med för första gången på länge.
– Jag har haft perioder när det inte gick. Jag mådde så dåligt och kunde inte acceptera tanken på att min son kanske har avlidit. Nu orkade jag, säger hon.
I området där 17-åringen senast sågs har en strumpa hittats. Området har även markerats av en hund från ideella Spårhundsgruppen. Erika har bett polisen att DNA-testa strumpan, men hennes ansökan har avslagits av polisen.
– Jag är väldigt besviken på förundersökningsledaren. Det är jätteviktigt att veta om vi letar på rätt ställe, och tiden går, säger hon.
Enligt Robert Loeffel DNA-testades inte strumpan, eftersom den inte påverkade utredningen om människorov. En utredning som nu är nedlagd.
– Vi hade sökt av området innan strumpan hittades och vi sökte av det efteråt. Det spelar ingen roll om det är Mattias strumpa eller inte. Det påverkade inte vårt arbete, säger han.
Mattias mamma tror platsen kan vara viktig av flera skäl.
– Det är så smärtsamt att strumpan inte testas. Det betyder väldigt mycket eftersom jag inte har något annat. Man kan gå till en begravningsplats eller en olycksplats. Det verkar betyda mycket, säger hon och forsätter:
– Jag bara känner att jag behöver platsen där min son har varit, och nu vet jag inte var det är.
Vad tror du själv har hänt med Mattias?
– Jag utesluter inte att det är en olycka, men vad ledde till den? Är det ett brott som gått fel? Vad jag förstått så var det mycket inbrott i området han var. Kanske trodde någon att han var en tjuv och puttade till honom, säger Erika och fortsätter:
– Det finns så många alternativ. Massa fler än att han var berusad och trillade i vattnet. Jag tror inte att man hittar mitt barn om man utgår från ett enda perspektiv.
Erika fortsätter att kämpa för att få strumpan DNA-testad, och letar efter företag som kan ta emot ärendet.
– Det är svårt att säga hur vi mår. Jag vet inte var min son är, någonstans i Lagan, förmultnad i naturen eller plågas av några psykopater. Utifrån de alternativen, hur kan man må?
LÄS MER:
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera eller svara på andra kommentarer.
