"Jag simmade iväg efter jag blivit skjuten av Breivik"

OSLO. Under förra veckan gick rätten igenom obduktionsrapporter från de 69 personer som dödades på Utöya den 22 juli förra året. Rättegångens femte vecka fortsatte med vittnesmål från de offer som överlevt massakern.

20-åriga Frida Holm Skoglund blev skjuten i låret när Breivik avlossade en skottsalva mot undanflyende ungdomar. Trots det fortsatte hon att fly och var fast besluten om att komma undan massmördarens skott.

– Det var en intensiv smärta. Jag hade ett skadat knä som inte ville samarbeta, så jag kunde bara simma med ett ben. Till råga på allt fick jag en astmaattack i vattnet och kom under ytan flera gånger, säger Skoglund i rätten enligt NRK.

Breivik fördes till ett sidorum när 20-åringen skulle vittna på måndagen.

Förlorade sin bästa vän

18-årige Marius Hoft räddade sig själv genom att gömma sig längs en bergvägg på ön. Hans barndomsvän däremot, som stod bredvid 18-åringen, omkom efter att han ramlat från ungdomarnas gömställe.

– Jag var varken glad eller ledsen att bli räddad. När jag följde med tillbaka till huvudbyggnaden såg jag två vänner. Då kände jag mig lite gladare, men kunde inte gråta, säger vittnet och fortsätter:

– Jag var helt likgiltig, jag ville bara bort från ön.

Hoft gömde sig på berget i flera timmar. Det var först efter att Breivik gripits som den riktiga polisen hittade Marius. Då trodde hans föräldrar att sonen var död, skriver NRK.

Lurades av polisuniformen

Som många andra av de som befann sig på Utöya trodde också 19-årige Lars Grønnestad att massmördaren i själva verket tillhörde polisen.

I rättssalen berättar det överlevande vittnet om chocken och förvirringen som uppstod när Breivik började avrätta en massa ungdomar.

– Det påminner om ett lufttryck mot ryggen. Efter att ha löpt några meter till kollapsar jag i skogen. Jag märker att jag har svårt att andas och kan inte lyfta armen, säger Grønnestad i vittnesbåset.

När myndigheterna tagit sig till ön fick 19-åringen syn på två personer som också var iklädda polisuniform. Lyckligtvis var dessa riktiga polismän.

– Jag såg två poliser med olika uniformer och en helt annan hållning en den jag sett förut. Jag ropade "hej" för att få kontakt och de kom över och frågade om jag var skadad, säger vittnet.

Senare framkom det att Lars hade fått en punkterad lunga. Det var alltså oerhörd tur att han fick vård innan det var för sent.

Rättegången fortsätter under tisdagsmorgonen.