Genom hot, våld och gisslantagning har ryska styrkor lyckats ockupera ukrainska nyhetsbyråer – allt för att föra en agenda som gynnar det Putin-styrda Ryssland.
Ukraina och Ryssland har en historia som går långt bak i tiden.
Med en sådan historia har bägge länderna släktband som sträcker sig över gränserna, och efter Rysslands invasion av Ukraina har det rapporterats om splittringar bland befolkningarna i både uppfattningar och känslor gentemot kriget, eller som rysk media kallar det – "special military operation".
Det har varit många rapporteringar om den hjärntvättning som rysk statlig media utför på sin befolkning, för att styra agendan och få det att verka som att Ukraina skadar sitt eget folk. Men även i Ukraina har soldater från Ryssland lyckats ta sig in i ukrainska mediebyråer och med hjälp av hot och våld tagit över hela rapporteringar.
Det hände Serhiy Starushko och hans journalistkollegor, som nyligen hade avslutat sitt redaktionsmöte en tidig morgon i mars. På bara några minuter stormade ryska soldater in genom dörrarna till den lokala nyhetsstationen i ukrainska staden Berdyansk.
Soldaterna höll då 50 personer som gisslan i fem timmar.
Kriget om kontroll över information präglas av ryska styrkornas stadsockupationer och hot mot ukrainska journalister. Enligt BBC kräver Ryssland att ukrainska medier för en agenda som gynnar Kremlin, och för de som vägrar läggs verksamheten ned.
Strategin för att byta ut ukrainsk medierapportering med pressbevakning som främjar Kremlin görs genom att ta kontroll över sändartorn och stänga av tillgången till nationella ukrainska nyhetsprogram i de områden som kontrolleras av ryska styrkor. När detta är gjort slås signaler för sändningar som framhäver ryska rapporteringar på.
För tillfället beräknas åtta ukrainska stationer användas för att sända vad Ukrainas statliga särskilda kommunikationstjänst menar är propaganda och desinformation till den lokala befolkningen i södra Ukraina.
– Det var beväpnade personer överallt, några dussin av dem, och jag tror att fem till sex av dem var från ryska säkerhetstjänsten. De sa "nu är det Ryssland, och om du vill leva så måste du samarbeta", säger Serhiy som tvingades ljuga framför kameran och meddela att han förklarade krig mot så kallade "ukrainska nationalister".
Serhiy berättar för BBC hur han togs in till ett separat rum och blev slagen i huvudet, bröstet och benen.
– Sedan hotade en av dem mig med en pistol. Han höll den mot mitt huvud och mot mitt skrev. De frågade om jag ville ringa min fru och säga farväl till henne.
Serhiys arbetsplats var det sista fungerande ukrainska nyhetsbolaget i Berdyansk.
Människor i ryskockuperade ukrainska städer har endast tillgång till 24 ryska statskanaler, vilka sänder från självutnämnda republiker i östra Ukraina.
28-årige Anna, som egentligen heter något annat, bor fortfarande i Berdyansk. Hon berättar för BBC att den enda nyhetskällan hon förlitar sig på är internet, även om tillgången är begränsad.
– Det är fake news, jag vill inte ens se det. De hjärntvättar människor.
I de ryska nyhetssändningarna nämns inga ord om krig. De journalister som rapporterar nämner att "livet har förbättrats efter ryska styrkornas ankomst" och att dessa områden "har verkliga möjligheter att ta sig ur krisen som skapats av de ukrainska myndigheterna”.
Enligt Natalia Vyhovska vid Ukrainian Institute of Mass Information, är detta en viktig del av den ryska strategin.
– Informationskriget är alltid en del av ett riktigt krig. De börjar sända rysk TV och hotar oberoende journalister. De kommer med vapen till deras nyhetskontor, deras hus och föräldrars hus.
Rapporteringar om nedlagda tidningar som sedan sänds ut med fejkad information har också kommit, något som drabbade Mykhailo Kumok, ägare av ett ukrainskt medieföretag. Likaså tomma ryska löften om sänkta bensinpriser, avskrivna bankskulder och tillfälligt inställda skattebetalningar.
Mykhailo berättar för BBC att ett av hans största bekymmer är hur de fejkade nyheterna kan komma att påverka äldre.
– Folk här kommer inte blint att tro på rysk media. Först och främst kommer de att fråga sig själva, "har mitt liv blivit bättre eller sämre sedan de ryska trupperna invaderade?" Och livet här har verkligen blivit värre – nästan för alla.
