Föremål som den norske upptäcktsresanden Thor Heyerdahl tog från Påskön på 1950-talet – däribland mänskliga kvarlevor – ska lämnas tillbaka. Cirkeln sluts, säger Laura Tarita Rapu Alarcón från Stillahavsön.
1947 seglade Thor Heyerdahl och hans besättning från Peru till Polynesien på en balsaflotte kallad Kon-Tiki. Efter den världsberömda expeditionen tillbringade han långa tidsperioder på Påskön, lokalt kallad Rapa Nui, i Stilla havet. Efter flera månaders utgrävningar vände Heyerdahl tillbaka till Norge med tusentals föremål.
Nu ska vissa av dem få komma hem igen.
— Det som hände på 1950-talet måste ses med dåtidens ögon. Föremålen fördes till Norge med tillåtelse och samtidigt med ett löfte om att de en dag skulle ges tillbaka, säger Liv Heyerdahl, chef för Kon-Tiki-museet i Oslo och Thor Heyerdahls barnbarn.
I första skedet handlar det om kvarlevor från människor som levde på Påskön för hundratals år sedan, däribland kranier.
Laura Tarita Rapu Alarcón och tre andra representanter från Påskön övernattade natten till onsdagen på Kon-Tiki-museet, sida vid sida med lämningarna. Det var en del av en rituell ceremoni som anses viktig för att även få med sig kvarlevornas andar hem.
— Cirkeln sluts när vi får motta de här kvarlevorna, säger hon.
På Påskön väntar en storslagen ceremoni, som sedan avslutas med att kvarlevorna gravsätts för gott.
Så kallad repatriering, det vill säga när museiföremål lämnas tillbaka till sitt ursprungsland, blir allt vanligare. Kon-Tiki-museet har även tidigare lämnat tillbaka föremål, då medan Thor Heyerdahl ännu levde. Den norske upptäcktsresanden dog 2002.
Påskön, lokalt Rapa Nui, är en ö i sydöstra Stilla havet med knappt 8 000 invånare.
Ön ligger väster om Sydamerikas fastland och tillhör Chile. Avståndet till närmaste bebodda ö är runt 200 mil, vilket gör ön till en av de mest avlägsna bebodda platserna på jorden.
Ön är främst känd för sina stora stenstatyer, så kallade moai, som huggits ur vulkanen Rano Rarakus sluttningar.
Européer besökte Påskön för första gången på påskdagen 1722, därav namnet Påskön. Slavhandel, tvångsarbete och västerländska sjukdomar slog hårt mot öns ursprungliga invånare.
Ön annekterades 1888 av Chile. 1995 sattes Påskön upp på Unescos världsarvslista.
