Jean-Marie Le Pen var fiskarsonen som gav högerextremismen ett franskt ansikte. Samtidigt skapade han en dynasti som kommer allt närmare makten.
Han kallade nazisternas gaskammare för "en detalj i andra världskrigets historia" och hamnade flera gånger inför rätta på grund av sina minst sagt kontroversiella uttalanden.
— Herr Ebola kan lösa det på tre månader, var exempelvis hans åsikt om hur världens överbefolkning skulle kunna hanteras.
Jean-Marie Le Pen sökte sig till yttersta högerkanten redan som student. Som frivillig soldat verkade han i franska kolonier i Asien och i Algeriet.
Han har utpekats för att ha torterat algerier, något som han ömsom erkände, ömsom förnekade.
Som 44-åring grundade Le Pen det egna partiet Nationella fronten 1972.
Starten var dock trög. I presidentvalet 1974 nådde den främlingsfientlige Le Pen inte ens upp till en procent av rösterna. Men han härdade ut och när Frankrike 1986 testade proportionerliga val till parlamentet fick partiet 35 mandat och en rejäl plattform att stå på.
Systemet ändrades snabbt igen, men då var redan genombrottet gjort. 1988 fick Le Pen 14 procent av rösterna i presidentvalet och följde sedan upp med ett stadigt växande som på 1990-talet bland annat gav partiet den lokala makten i flera sydfranska kommuner.
Med åren kom Le Pens anhängare att delvis byta ansikte. Från att ha varit ett parti främst för äldre började hans idéer så småningom också övertyga allt längre ner i åldrarna. Många av hans väljare fanns i tidigare vänsterfästen i norr som drabbats hårt av nedläggningar och arbetslöshet, men även i finkvarteren längs Rivierian.
Hans stora stund kom en aprilafton 2002 då närmare sex miljoner röster förde honom till andraplatsen i presidentvalets första omgång. Det var rena chocken för Frankrike – inte minst för de vänsterväljare som föredragit soffan i stället för att rösta.
— Flera av våra vänner som struntade i att gå och rösta har ringt oss, de är förtvivlade, berättade en rödgråten väljare för TT:s utsända på valkvällen.
Högre upp än så kom dock aldrig Jean-Marie Le Pen.
I den avgörande valomgången två veckor senare slöt Frankrike upp bakom motståndaren Jacques Chirac som vann med enorm marginal.
Därefter gick Le Pen stadigt bakåt och kom allt mer att hamna i skymundan av dottern Marine som också tog över som partiledare från 2011. Relationen var stundtals bitter, där den mer extreme Jean-Marie till och med uteslöts.
Samtidigt kunde han beskåda hur Marine Le Pen och hennes ombildade Nationell samling stadigt växer i opinionen. I bakgrunden finns också nästa generation, i Marines systerdotter Marion Maréchal, som ledare för konkurrerande ytterhögerpartiet Identité-Libertés.
Jean-Marie Le Pen föddes den 20 juni 1928 i Trinité-sur-Mer i Bretagne, där fadern – som drunknade 1942 – var fiskare och kommunalråd.
1972 grundade han högerextrema Nationella fronten som han ledde fram till 2011.
Han blev tvåa i presidentvalet 2002, med 17,8 procent mot 82,2 procent för sittande Jacques Chirac i den avgörande andra omgången. Han blev dessutom fjärde man i valen 1988, 1995 och 2007 samt sjua i valet 1974.
Han satt i det franska parlamentet 1956-62 och 1986-88 och i EU-parlamentet 1984-2003 och 2004-19.
Han var gift två gånger och hade från det första äktenskapet tre döttrar, däribland Marine (född 1968).
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera eller svara på andra kommentarer.