Demokrater krisar i Trumps USA: "Saknar ledarskap"

Det vårvintermulna vädret till trots hade tiotusentals samlats i parken i centrala Denver. Allvarliga människor i vindjackor och fleece stod tryckta mot kravallstaket, några hade klättrat upp på en staty. Så tågade New York-demokraten Alexandria Ocasio-Cortez ut på scenen.

Den 35-åriga kongressledamoten, som pekats ut som en framtida stjärna, började snabbt tala om ekonomisk jämlikhet och vikten av att "fajtas mot oligarki". Men hon hade också något annat att säga:

— Vi är inte maktlösa i denna stund!

— Det spelar ingen roll vem du röstat på, vad du har för ras, religion eller identitet... Om du är villig att stå upp för någon du inte känner är du välkommen här (i rörelsen).

Snart steg en talkör av "AOC!" från anhängarna i parken. Och efteråt var entusiasmen stor, att döma av AP:s rapportering.

— Vi saknar ledarskap, vi behöver verkligen att någon kliver fram och visar vad vi ska göra, sade småföretagaren Kristen Hanson till nyhetsbyrån.

Alexandra Ocasio-Cortez var inte huvudtalare i Denver. Hon var där för att presentera den självutnämnde demokratiske socialisten och Vermontsenatorn Bernie Sanders. Det är Sanders som ligger bakom kampanjen "Bekämpa oligarkin" – som vissa ser som riktad mot techmiljardärer som Elon Musk, som står Trump nära. Senatorn hade bett Ocasio-Cortez resa med honom i Arizona, Nevada och Colorado.

Trots att varken 83-årige Sanders eller Ocasio-Cortez själva fört det på tal beskrivs turnén i medier som ett generationsskifte inom USA:s progressiva rörelse. Sanders kallar återkommande AOC för "en inspirationskälla för miljontals unga".

För tidigt?

Frågan är om han pekar mot rätt person? Demokraterna är i förvisso i stort behov av karismatiska, unga ledare, vingklippta som de är efter höstens förlust mot Donald Trump och Republikanerna i kongressen. Men den progressiva falang som AOC representerar är enbart en gruppering – och den står långt till vänster.

För att vinna val i USA brukar det krävas en mer mittenorienterad politiker. De senaste veckorna har även namn som representanthusledamoten Jasmine Crockett och Michigansenatorn Elissa Slotkin cirkulerat som goda exempel på enande ledare och "Trump-motståndare". Ett antal guvernörer – som Chris Murphy från Connecticut, Josh Shapiro från Pennsylvania och JB Pritzker från Illinois diskuteras också.

Både Grant Reeher, professor i statsvetenskap vid Syracuse University i New York, och Cassandra Engeman, forskare och avgående ordförande i Democrats Abroad i Sverige, understryker dock att det är alldeles för tidigt att utse en ny ledare eller spekulera kring nästa presidentkandidat. Först måste ett intensivt och utmanande grundarbete i städer och delstater ha sin gång.

— Partiet måste reda ut vilken den bästa oppositionsstrategin är och vad budskapet ska vara. Nu gör man bara samma sak som man gjort sedan 2017, nämligen pekar på problemen med Trumpstyret, säger Reeher.

Cassandra Engeman understryker vikten av en omstart.

— I kongressen har vi inte rösterna som krävs (för att stoppa Trumps politik). För att börja om måste vi fokusera lokalt. När vi levererar i stads- och länsfullmäktige bygger vi förtroende och skapar engagemang hos väljare. Där sker förändringen, säger Engeman som är från Missouri och har bott i Sverige sedan 2016.

Lokal aktivism

Det går i linje med den debattartikel som Ben Rhodes, biträdande säkerhetsrådgivare i Barack Obamas styre, nyligen skrev i The New York Times. Där beskrev han Demokraterna som ett paralyserat parti som många tappat förtroendet för. Lösningen, enligt Rhodes, är att bygga lokala gräsrotsrörelser kring enstaka frågor som berör USA:s stora arbetar- och medelklasser. Han nämner motstånd mot korruption, Trumpstyrets nedskärningar i sjukförsäkringarna Medicare och Medicaid och yttrandefrihet som möjliga frågor att gjuta kampglöd i.

Grant Reeher tycker sig skönja två presumtiva demokratiska framtidsteman, ett om inkludering och rättvisa och ett om ekonomi. Det sistnämnda borde vara ett givet budskap för partiet, anser han.

— Men om jag var strateg skulle jag uppmana dem att släppa oligarkretoriken och snarare fokusera på de verkliga utmaningar medel- och arbetarklassen står inför – och medge att partiet inte lyssnat på dem på många år.

TT: Hur hade du använt dig av Signalläckan som avslöjade Trumpstyrets attackplaner mot Jemen?

— Jag hade tryckt på avsaknaden av kompetens. Att kabinettet inte fungerar effektivt och smart, och att det får konsekvenser.

En fråga som drivs av demokrater utomlands är den om urholkad rösträtt. Trump har skrivit under ett dekret som gör det krångligare för amerikaner utanför USA att rösta, då man bland annat måste scanna sitt pass och belägga att man bott i en viss delstat.

— Vi måste ju kunna rösta, det är vårt sätt att hålla de styrande ansvariga, säger Engeman.

Stumma och rasande

Exakt vilket budskap som ska drivas och vem som tar på sig ledartröjan kommer inte att utkristalliseras förrän tidigast i november, då vissa delstatsval hålls. Klarhet lär ha skapats till nästa kongressval i november 2026, vid vilket Demokraterna hoppas ta tillbaka senaten och representanthuset, spår Reeher.

Att skynda långsamt och bygga från grunden kan dock vara frustrerande i en tid där Trumputspelen haglar och de som nu leder partiet inte ser ut att försöka agera. Chuck Schumer, partiets ledare i senaten, har mötts av avgångskrav efter att ha släppt igenom Vita husets budget.

— Mina vänner är allt från förstummade till rasande. Men jag känner hopp när jag ser hur många som vill engagera sig. Telefonen har gått varm sedan Trump blev president, säger Engeman.