Enigheten pressas i Nato när USA inför tullar mot sina partner. Men generalsekreteraren glider undan från att svara. Det hjälper inte om jag kommenterar, säger Mark Rutte.
Natochefen kallades flitigt för Teflon-Mark under sina många år som premiärminister i Nederländerna, med tanke på hur effektivt han gled undan alla skandaler och problem.
Samma egenskaper tvingas han ta till när han nu pressas hårt om vad USA:s tullhot innebär för enigheten inom Nato. I artikel 2 i alliansens fördrag lovar medlemmarna att man ska främja ekonomiskt samarbete och undanröja ekonomiska motsättningar.
Men den diskussionen vill inte Rutte vara med i.
— Min roll är att vara djupt fokuserad på försvaret av Natos territorium och därför kommenterar jag inte de här frågorna. Och jag anser inte att det här bryter mot artikel 2, säger han på sin presskonferens efter veckans utrikesministermöte i Bryssel.
Samtidigt försöker han också gjuta olja på eventuella orosvågor för hur engagerade USA egentligen är i Nato.
— Det är dags att sluta oroas för att de ska lämna Nato. De kommer inte att göra det. Låt oss få ner blodtrycket. Det finns så mycket annat att oroa sig för, säger Rutte.
Nordatlantiska fördraget från 1949 är grundbulten i vad Nato-länderna lovar varandra och är mest känt för artikel 5, där det förklaras att en attack mot ett land ska ses som en attack på alla.
Mindre känd är artikel 2 där länderna även lovar bidra till "vänskapliga internationella förbindelser".
"De ska sträva efter att undanröja motsättningar i sin internationella ekonomiska politik, och de ska främja ekonomiskt samarbete mellan enskilda parter eller alla parter", heter det bland annat.
Källa: Nato.int
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera eller svara på andra kommentarer.