Storbritannien är ett troligt mål för Ryssland – inte på grund av geografi, utan för sin ledarroll i västligt försvarssamarbete. Det menar säkerhetsexperten Keir Giles, som varnar för att symboliska vinster kan väga tyngre än militära.
När man spekulerar kring ett möjligt ryskt angrepp mot Europa riktas ofta fokus mot NATOs östliga medlemsländer som Lettland, Litauen, Estland och Polen. Dessa länder har förstärkt sitt försvar med hjälp av allierade styrkor.
Men enligt Rysslandsexperten Keir Giles är det inte dessa grannländer till Ryssland som utgör det största hotet mot Rysslands ambitioner – utan snarare Storbritannien.
I en intervju med danska Berlingske menar Giles att Ryssland inte främst är ute efter att kontrollera mindre grannländer. Istället vill Moskva underminera det internationella system som skyddar dessa länder, och därmed är stormakter som agerar garant för västerländsk säkerhet mer attraktiva mål.
– Storbritannien har framställt sig som ledare i stödet till Ukraina, men saknar samtidigt den militära förmåga som krävs för att skydda sig mot följderna av den rollen. Det gör landet till ett uppenbart och sårbart mål, säger Giles.
Sedan kriget i Ukraina bröt ut har Storbritannien spelat en central roll i stödet till landet – både i form av materiell hjälp och genom utbildning av ukrainska soldater. Dessutom har britterna varit politiskt drivande i europeiskt säkerhetsarbete, särskilt i ett läge där USA visar tecken på tillbakadragande under president Trumps ledarskap.
Samtidigt har Storbritannien, enligt Giles, försvagat sin försvarsförmåga efter decennier av nedskärningar. En simulerad övning tidigare i år bekräftade denna bild. Under övningen, som efterliknade en rysk flygattack liknande den som drabbade Ukraina i början av invasionen 2022, visade sig det brittiska luftförsvaret ha betydande svagheter.
– Övningen blev en väckarklocka, sa militärexperten Blythe Crawford efteråt, och konstaterade att det inte var en "vacker syn", enligt norska Nettavisen
Giles påpekar att hans uttalanden inte ska tolkas som en varning om ett omedelbart anfall mot Storbritannien. Men de visar hur Ryssland, på längre sikt, kan komma att välja mål där politisk vinning väger tyngre än geografisk närhet.
