Så här är det att vara ung i Nordkorea

Det är notoriskt känt att det är svårt att få kontakt med omvärlden om man bor i Nordkorea. Länge har landet fått kritik för att genom hjärntvättning tvinga landets medborgare att bli kvar i landet.

För att lämna landet (trots att man inte får) kan man behöva betala upp mot 70 000 kronor – och även då kan man bli förföljd för resten av livet.

Men hur är det egentligen att vara ung i Nordkorea? Som många säkert kan förstå skiljer det sig en aning från att växa upp i Sverige – och via böcker och intervjuer med folk som antingen flytt eller besökt Nordkorea finns en del uppgifter om hur det kan se ut.

1. Internet och sociala medier

Att som nordkoreansk invånare få tillgång till internet är extremt sällsynt. Oftast används nätet av besökare och myndighetspersonal.

2016 blockerade regeringen användandet och förekomsten av Facebook, Instagram, Youtube och Twitter. Det som man tror sig veta är dock att det finns ett filter för huvudstaden Pyongyang i Snapchat. Men som sagt är det ovanligt för tonåringar och unga vuxna att snapchatta då både Android- och Apple-produkter är förbjudna.

Ett påstått Pyongyang-filter. Bildkälla: Twitter

Totalt finns strax över 1 000 IP-adresser registrerade hos en befolkning på strax över 23 miljoner.

Enligt boken "In Order To Live" skriver Yeonmi Park om livet som ung i Nordkorea. Enligt henne var alla ämnen (till och med matte och musik) i skolan genomsyrade av propaganda för att lyfta landets dåvarande ledare Kim Jong-il (pappa till nuvarande ledaren Kim Jong-un). Allt positivt i landet var tack vare denna "fantastiska ledare".

Dessutom var böckerna fyllda med nidbilder på vad som skulle föreställa blåögda amerikaner. Redan från väldigt ung ålder lär sig eleverna att hata västvärlden.

Vid 16 års ålder slutar skolplikten och då tar man studenten. Oftast börjar man jobba då, även om det finns möjlighet att plugga på universitet.

3. Fester och socialt liv

En annan person som flytt från Nordkorea heter Jimmin Kang. Han har i en längre intervju med Independent pratat om hur det var att vara tonåring i landet i början av 2000-talet. Bland annat var all amerikansk musik och film förbjuden – även om många i smyg smet iväg och kollade trots faran för deras liv.

När det gäller fester så gick många äldre ungdomar och unga vuxna till en bar där det endast såldes nordkoreansk öl. Det finns inga nattklubbar.

Hela tiden fanns en överhängande rädsla att bli straffad – eller att elektriciteten skulle ta slut.

Kang berättade i sin intervju om sin flickvän han hade i Nordkorea – och vilka krav det ställdes på att "bete sig" i sitt förhållande.

– Du kan inte pussas eller kyssas offentligt. Det är visserligen inte olagligt, men det är inte kulturellt accepterat. Sen så ska man inte ha sex innan giftermålet, berättar han för Independent.

Det ledde i sin tur till att ungdomar i hemlighet planerade sexträffar när föräldrarna var bortresta – eller gick så långt att de hade sex i en park. Porr är också förbjudet och kan leda till ett längre straff i ett så kallat arbetsläger.

När det kommer till andra läggningar än heterosexualitet är det inte ens så att man pratar om det. Många vet inte vad det är och Kang minns att en man en gång visade intresse för honom. Men det var inte förrän han flytt Nordkorea som han förstod att det handlade om attraktion och eventuellt homosexualitet.

5. Kläder och mode

Det är ett skralt utbud av märken i Nordkorea, så det finns ingen tillgång till internationella märken som Nike eller Adidas. Dessutom får ingen bära jeans och tjejer är tvungna att bära kjol eller klänning.

Det finns en så kallad "modepolis" som går runt och säger till på skarpen om ungdomar inte skulle följa kulturella bestämmelser.

När det kommer till hår finns det lite valmöjligheter. Enligt tidningen Guardian måste inte "alla pojkar ha samma hår som Kim Jong-il". Men i många salonger finns det uppsatt ett väldigt begränsat utbud med frisyrer att välja på. Att färga håret är det inte på tal om.