5 tecken på att ditt barn stressar för mycket – då ska du som förälder agera

För många är det en ständig kamp att hinna med sina fritidsintressen, umgänge med vänner och familj samt återhämtning i en stressig tillvaro. 

Kortvarig stress är dock oftast ofarlig och kan ses som kroppens sätt att hantera påfrestande situationer. Symtom på stress kan inkludera förhöjd puls, muntorrhet, svettningar, oro och tunnelseende. 

Men om man inte tar tid för återhämtning mellan tillfällena kan stressen bli potentiellt farlig och öka risken för att stressa för mycket. Långvarig stress kan vara svårare att upptäcka då individen ofta vänjer sig vid den höjda stressnivån.

Vanliga tecknet på för mycket stress – som många missar: "Ignoreras"

Så hanterar barn stress

Och det är inte bara vuxna som gör rätt i att undvika för mycket stress, detsamma gäller för barn. 

För Nyheter24 berättar Anders Herrmann, psykolog och expert inom stress på Mindler, att barn kan ha svårare än vuxna att hantera stressiga situationer.

– Barn reagerar i mångt och mycket på akut stress på samma sätt som vuxna, men har ofta inte lika lätt att förstå sina egna reaktioner eller hantera situationen, vilket såklart är utvecklingspsykologiskt normalt. 

5 tecken på stress hos barn och unga

1. Mindre barn kan reagera väldigt starkt och utåtagerande på en upplevt utmanande och stressande situation. Det kan som förälder vara svårt att förstå exakt vad barnet upplever vara stressigt.
2.  Inte sällan uppvisar små barn samma reaktion på olika tillstånd, till exempel gråt och irritation vid sömnbrist, hunger och då stress. 
3. Äldre barn och tonåringar kan, i jämförelse med små barn, på ett bättre sätt identifiera vad de är stressade över, men har kanske ännu inte lärt sig att hantera stressen eller uttrycka den. Det kan vara svårt för dem att söka stöd hos exempelvis föräldrar, utan man kanske istället håller det för sig själv, varpå den vuxne inte alltid kan identifiera att barnet upplever stress. 
4. Långvarig stress hos ett barn kan ge sig i uttryck att barnet drar sig undan mer ofta eller att barnet klagar på till exempel magont eller huvudvärk. Dessa symtom kan såklart bero på andra saker, exempelvis nedstämdhet och oro. Att en tonåring drar sig undan från sina föräldrar är dessutom en naturlig del av den psykologiska utvecklingen. 
5. Om man som förälder märker att barnet förändrar sig i sitt beteende och klagar på till exempel magsmärtor och svårigheter att somna på kvällen, så är det en god idé att på ett väl avvägt sätt be barnet berätta om sin vardag och sitt mående.