Killpanelen: När blir man en stalker?

Viktor Frisk:

Hmm, den är svår. Det beror helt och hållet på hur bestämd personen som bjuder ut är och hur han/hon lägger fram det. Är det lite macho "gå ut med mig, du vill, jag vill så varför inte?" så blir det inte lika stalkeraktigt som om man skickar ett sms varje dag som lyder "vill du gå ut mig, snälla Om ni förstår hur jag tänker.

Per-Robin Gustafsson:

I princip tycker jag att man ska kunna bjuda ut en person hur många gånger man vill utan att det ska kallas för något annat än dedikerad och hängiven. Många tycker att jag går över gränsen redan vid det första SMSet då jag ofta samtidigt står utanför deras sovrum med näsan pressad mot sovrumsfönstret. 

Zeke Tastas:

Alltså, ni på Nyheter24 måste sluta prata som i gamla pilsnerfilmer. ”Bjuda ut”? Vem fan ”bjuder ut” folk? ”Skulle unga mön kunna tänka sig att bli utbjuden i afton”? Fuck it, det är enkelt; om du känner vibbarna så kan du vara hur på som helst i all oändlighet. Om du inte känner vibbarna så ska du släppa direkt. Om du däremot tror att du känner vibbar och de egentligen inte finns, ja då är du en läskig stalker.