En telefonvärdinnas dagbok v. 41

TORSDAG

En kryddig röra bestånde av bönor, tomatkross och en stor nypa kärlek i ena handen och en telefon i den andra men i andra änden av telefonen sitter en man som föreställer sig mig - Lisa - med telefonen i min vänstra och hans nytvagade, gubbådriga kuk i min högra. Jag varvar ofta telefonarbetet med tillfället för matstund. Frustrerande då ringsignalen aldrig pausar och samtalen regnar in vilket lämnar maten i min skål kall & övergiven. Underbart då samtalen kommer in då och då och är blygsamma sex minuter vardera. Den mellantiden är aldrig bortslösad för då har jag en slev käk i käften när ingenting händer.

Idag var samtalen få och korta. Ibland är arbetspassen sådana, då jobbtillvaron är tyst och jag kan misstänka att en barmhärtig samarit till porrstjärna har rest runt till Sveriges ensamma, kåta män för att supporta dom i pungsvettiga runksammanhang. Knackat på till inpyrda lägenheter, flådiga villor och barrskogsbelägna småstugor och sagt "Grattis, Gud har besvarat din bön, you lucky bastard!" för att sedan glatt och villigt kasta sig ner på golvet och sära benen som en sax innan dess klipp i ett tyg.

Jag fick till Nina 16 ett intressant, kort samtal. Det intressanta var att det var ett sådant klassiskt tema men att det ändå var första gången någon önskade det; en spänstig tonårstös i skolflickeuniform med veckad, rutig liten kjol & vita bomullstrosor. En oinvigd skulle kanske anta att sådana önskemål är vanliga, en sådan typisk erotikkliché. Men faktiskt; nej.
Faktiskt har dom flesta som ringer in inte några önskemål alls annat än att dom outtalat tycks önska att tjejen håller i trådarna för att styra upp ett marionettsexskådespel där dom bara behöver luta sig tillbaka och köra en avslappnad skinnbanjo som lämnar en ful, avslöjande fläck på tapeten.

Men ibland så får man ett samtal där önskemålen är klara och tydliga..


FREDAG

Finsk och till åren kommen är han och givetvis intresserad av så kallat "hårrrda tak!". Vi snackar ju faktiskt om basturislandia med vargavintrar & en historia av krigskängor. Mitt första samtal av honom fick jag under maj månad då han mitt i telefonsamtalet vrålade:

"Nu ska vi para oss!"

Och jag passade på att sexchockas bakom luren. Självklart skulle vi det.

Här låg samlags-/älskogsmännen i extrem lä. En finsk gubbe, i min tankemässigt skapade visuella bild senig, hudhärjad & rufsigt silverhårig, utbrast att det var parningsdax.

Vad svarar man på det?

Nu, flertalet månader senare, återkom han - och det med pompa och ståt. Lisa 24 och hennes balsammjuka sagolockar skulle få äran att åter 'möta' hårdhänte Herr Suomi och hans ivriga nypor som vill klämma på allt. Hår att ta tag i för att dra, bröstvårtor som ska smärta, skinkor som ska nypas och säkerligen diverse annat så som bubbelplast och sårskorpor som aldrig tillåts att läka - han grabbar ALLT och skrockar som ett förtjust litet mumintroll då han gör det.

Inför sina samtal med betallinjebrudar ger han utförliga instruktioner.

"När jag säger att jag.." (min egen instruktion: lova att föreställa dig detta med rungande finsk brytning), "..nyper i din bröstvårta, då vill jag höra hur det känns. Du ska kvida - men inte för mycket! Du behöver inte 'AAOOOOH!!!' spela över sådär, det tycker jag inte om. Bara lite lagom du vet, kvida. Och sen, när jag smiskar dig då smiskar jag HÅRT och jag vill att du smiskar dig själv då, förstår du? Så det låter om rumpan och så vill jag höra att det gör ONT! Men inte för mycket.."

Herr Suomi är en fascinerande man på så många vis. Dels är han uppenbarligen duktigt införstådd i hur olika individer låter då det gör 'lagom' ont, samt vad lagom ont är för alla kvinnor han ger uppfostrande låtsas-spanking till från sin lilla timmerstuga fem kilometer från närmsta byhåla där dom fortfarande inte har bytt ut Domus-skylten mot en Konsum-dito (helt och hållet baserat på fördomar, oh ja, jag erkänner mig skyldig).

Dels för att han har en sådan avancerad informationsstart innan hans dominansspel sätter igång. Men - framför allt - för att han utan skam rör sig med uttryck som "Nu ska vi para oss" i ett sammanhang där han ska ha alfapondus och auktoritet.

Det krävs en speciell typ av virke för en sådan karl, och jag antar att det virket bara har ett korrekt namn och det är... sisu.