Sven-Göran Eriksson har hyllats på Europas stora fotbollsscener. Stora Valla i Degerfors hör inte dit. Ändå var lördagens ärevandring speciell. Det känns i hjärtat, säger den cancersjuka 76-åringen.
Så var han tillbaka där allt började.
”Svennis” har hyllats på Anfield Road i Liverpool, på Estadio da Luz i Lissabon, på Olympiastadion i Rom och på Gamla Ullevi i Göteborg. På lördagen slöts cirkeln när publiken sjöng 76-åringens namn på Stora Valla i Degerfors.
— Som att komma hem, säger han.
Sven-Göran Eriksson inledde sin tränarkarriär i Värmland för nära 50 år sedan, säsongerna 1976-78. Det var på träningsoverallernas och smeknamnens tid. ”Svennis” tog en kopp kaffe med mångåriga vapendragaren Tord Grip och gick sedan ut och instruerade ”Gubben”, ”Sala” och ”Tött”.
— Det är vackra minnen. Det var här jag lärde mig det mesta. Av han som sitter där, säger Eriksson och pekar på Grip som även nu slagit sig ned tvärs över bordet.
Inför Degerfors möte med Utsikten i superettan gör ”Svennis” och Tord Grip en sista gång (?) sällskap ut på Stora Vallas gräsmatta.
— Det känns i hjärtat. Det är värme och tårar. Att få börja i Degerfors, det var en skola. Jag har mycket att tacka många här för, säger Eriksson.
Det var i januari som ”Svennis” berättade att han drabbats av obotlig cancer i bukspottskörteln och att han i bästa fall hade ett år kvar att leva.
Steget är inte som det varit och det ser stelt ut när han lyfter benet över bänken i vip-tältet, men annars är han förvånansvärt pigg.
Eller som han själv säger, med ett leende:
— För att vara sjuk mår jag bra. Än fungerar det.
”Svennis” gör det mesta av tiden. Han har berättat att hyllningarna hjälper honom att hålla de mörka tankarna på avstånd.
— Att gå runt en arena där alla sjunger ens namn. Om man inte får energi av det… Jag har tur som får ta emot det här medan jag lever, säger han.
Jublet och sången värmer.
— Tårarna kommer varje gång, men det är bara positivt. Det är roligt och glädjande. De tar väl i lite men de skulle ju inte komma om man inte var omtyckt.
Sven-Göran Eriksson lämnade Degerfors och blev minst lika uppskattad i kostymer av senaste snitt som i röd träningsoverall. Han ledde IFK Göteborg till SM-guld och seger i Uefacupen. Han vann portugisiska ligan med Benfica tre gånger och förde Lazio till både italienskt ligaguld och Cupvinnarcuptiteln.
”Svennis” gjorde tre VM-slutspel som förbundskapten, med England 2002 och 2006 samt med Elfenbenskusten 2010.
Bland mycket annat.
Han säger det om hyllningarna men citatet kunde lika gärna beskriva karriären:
— Det betyder väl att man har gjort något bra i alla fall.
1976-78: Degerfors (första året som assisterande tränare)
1979-82: IFK Göteborg
1982-84: Benfica, Portugal
1984-87: Roma, Italien
1987-89: Fiorentina, Italien
1989-92: Benfica
1992-97: Sampdoria, Italien
1997-2001: Lazio, Italien
2001-06: England
2007-08: Manchester City, England
2008-09: Mexiko
2009-10: Notts County (sportchef)
2010: Elfenbenskusten
2010-11: Leicester, England
2012: BEC Tero Sasana, Thailand (sportchef)
2013: Al Nasr, Förenade arabemiraten (teknisk rådgivare)
2013-14: Guangzhou, Kina
2014-16: Shanghai Port, Kina
2016-17: Shenzhen, Kina
2018-19: Filippinerna
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera eller svara på andra kommentarer.