Karriärens mest smärtsamma upplevelse är ett ärr han vet att han måste bära. Han vill inte prata om OS, men gör det ändå. Det känns söndertuggat, men vi kan ta det för sista gången. Längre ned kommer man antagligen inte i besvikelse, men livet går vidare, säger Henrik von Eckermann.
Snart fyra månader har gått sedan den där förmiddagen den 6 augusti i Versailles.
Ryttarstjärnan, världsettan och favoriten rider in till den individuella OS-finalen på King Edward. Om allt går i linje med vad ekipaget kan prestera väntar inom kort vad som kan bli hans största stund.
Han har gått in i sin tävlingsbubbla, men inte lyckats frigöra sig tillräckligt från den anspänning som tagit ett grepp om honom under natten och morgonen.
Ett missförstånd ödelägger på ett ögonblick allt han strävat efter. Han kastas ur sadeln, King Edward springer lös inne på banan. Trots bedrövelsen är hans första instinkt att tänka på hästen.
En våg av sympati och beundran sköljer över honom, inte minst på sociala medier.
Det förvånar honom fortfarande.
— Det är konstigt att det blev en sådan reaktion, men det är kanske något vi måste visa lite mer. Varje dag jobbar vi med hur hästen mår. Det är ingen skillnad för att man är inne på banan.
— För mig är det en självklarhet. Jag hoppas att många som håller på med det här tycker samma sak. Det handlar inte om att göra ett Instagraminlägg om att jag älskar min häst, det handlar om vad man gör, inte vad man säger. I vår tid tycker jag att man kanske ska göra lite mer och prata lite mindre, säger han med skärpa.
Med distans, vad lärde du dig av OS-finalen?
— Att längre ned kommer man antagligen inte i besvikelse i sporten. Jag kände att jag klarar av det också. Det är aldrig fel att förlora, men viktigt att man står upp igen och jag känner att jag gjort det ännu mer. Det sporrar mig att bli ännu bättre och jag vill ha revansch.
— Även om jag är besviken är jag den förste som tar på handskarna igen och kommer igen.
Henrik von Eckermann har varit rankad världsetta i 28 månader. Han förklarar sitt driv med att han aldrig är nöjd.
— Man letar alltid efter perfektion, men den kommer jag nog aldrig att finna. Jag känner fortfarande att jag inte rider som Marcus Ehning eller Steve Guerdat. Även om jag är nummer ett kan jag känna "fan, varför rider jag inte som de gör".
— Den dag jag känner mig färdig kan jag sluta och göra det med gott samvete. Men den dagen är inte nu.
Född: 25 maj 1981.
Bor: Kessel, Nederländerna.
Familj: Fru Janika Sprunger och sonen Noah.
Hästar: King Edward, Iliana, Calizi, Glamour Girl, Minute Man, Cadjanine.
Rider i Sveriges internationella hästshow torsdag till söndag: Calizi i de mindre klasserna, Iliana i bland annat söndagens grand prix.
Främsta meriter: OS-guld lag 2021, VM-guld individuellt 2022, VM-guld lag 2022, VM-silver lag 2018, EM-guld lag 2023, EM-silver lag 2017, EM-brons lag 2013, världscupfinalseger 2023 och 2024, världscupbrons 2017 och 2018.
Övrigt: Vinnare av Svenska Dagbladets bragdguld, vinnare av Jerringpriset.
Världsrankning: Etta (sedan augusti 2022).
Aktuell: Utsedd till årets ryttare vid onsdagskvällens ryttargala. Fick även utmärkelsen årets prestation för segern i världscupfinalen. King Edward utsågs till årets häst. Tävlar i dagarna i Strawberry arena. Det är första gången han tävlar i Sverige sedan i somras.
