Känslostorm för VM-debutanten: "Sjukt stolt"

Mästerskapsreserven Truls Gisselman fick chansen på Sveriges förstasträcka efter att Calle Halfvarsson blivit sjuk och tvingats lämna skid-VM.

Och det blev en drömdebut – till slut.

Gisselman gjorde en strålande insats och körde in mot stadion som trea, med ledande norrmannen Erik Valnes inom synhåll. Men så föll han.

— Där och då känns det som att hela världen rasar. Det är ju den värsta känslan man någonsin har känt. Det finns ingenting värre, säger Gisselman.

Gömde sig

Han tappade uppskattningsvis runt 15 sekunder på fallet och lämnade över till William Poromaa som sjua, 22 sekunder bakom Norge.

Sedan gick han och gömde sig.

— Jag gick in i ett omklädningsrum och ville bara vara för mig själv. Det var inte roligt. Det var först när det var dags för sista sträckan som jag tog mig ut.

Då fick han se hur Poromaa tagit Sverige upp i medaljstriden och hur Jens Burman på tredjesträckan sett till att chansen fanns även vid växlingen till Edvin Anger.

Och Anger löste bronset, Sveriges första VM-medalj i en herrstafett på åtta år.

Hyllas av laget

Truls Gisselman har ändå svårt att helt släppa fallet, men det borde han, säger lagkamraterna unisont:

— Jag är jävligt stolt över honom. Det är inte bara att kliva ut och göra det han gör, säger William Poromaa.

— Han gör det fantastiskt bra. Det är inte lätt att kastas in som reserv och han gör det superbra. Resultatet hade sett likadant ut även om han inte hade vurpat, säger Jens Burman.

Bronsfixaren Edvin Anger:

— Han håller nerverna i styr och gör allting rätt. Det är en snöplig vurpa men det är som det är. När han får lite distans till det kommer han att förstå att han gjorde något väldigt bra.

Ännu mer lyrisk är svenske herrtränaren Lars Ljung. Enligt honom finns det bara ett sätt att se på Truls Gisselmans sträcka.

— Jag hoppas verkligen att han kommer inse vilken enorm sträcka han gör och vilken fantastisk prestation det är. Det är faktiskt den som bäddar för den här medaljen, säger Ljung.