I natt fick Daniel Rickardsson, Johan Olsson, Anders Södergren och Marcus Hellner hämta sina guldmedaljer för den fantastiska insatsen i stafetten.
Det börjar bli en vana för de svenska längdskidåkarna att ta emot medaljer på Medals Plaza. För Marcus Hellner och Johan Olsson var det andra gången under Vinter-OS som man fick kliva upp på pallen och ta emot medaljer.
I natt fick de sällskap av Daniel Rickardsson och Anders Södergren, vilka var en stor bidragande orsak till att Sverige kunde plocka hem OS-guldet i herrarnas stafett.
- Jag har känt mig mycket starkare i år och kände inte någon större press, kommenterar Rickardsson sitt lopp i SVT-studion.
Framför allt Södergren visade bättre form än på mycket länge och när han får frågan om hur säker han var på sin kapacitet svarar han:
- Säker var jag absolut inte, men självförtroendet var ju bra mycket bättre än tidigare. Det var otroligt svåra förhållanden att åka bra tekniskt. Jag hade rätt bra kontroll på loppet, säger Södergren.
Men den som gav Södergren ett ypperligt läge inför tredje växlingen var Johan Olsson, som redan hade knipit en OS-medalj i Vancouver.
- Jag fick bita mot mjölksyran de 500 sista meterna, men jag fick ett perfekt utgångsläge från Daniel, säger Olsson.
Marcus Hellner defilerade i mål med dryga 16 sekunders marginal ner till Norge, som knep silvret före Tjeckien. Men i målfällan fanns det ett par nervösa lagkamrater som fruktade norrmannen Petter Northug.
- Lite nervöst, man visste inte riktigt vart man skulle ta vägen där (under Hellners slutvarv), förklarar Rickardsson.
- Jag förstod att Northug skulle ta in, för det gick inte speciellt jättefort. Jag sparade mig lite inför sista varvet, säger Hellner kyligt.
Extra skön var segern för Södergren som aldrig tidigare stått högst upp på prispallen under ett mästerskap.
- Det spritter i kroppen när man tar OS-guld. Det är ju en dröm som blir sann, säger han.
Stafettguldet var det första på 22 år för Sverige.
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera eller svara på andra kommentarer.