De feta smällarna uteblev

Så här omedelbart efter matchen mellan Vladimir Klitsjko och David Haye kan man konstatera två saker. Den ukrainske världsmästaren var som vanligt otroligt dominerande med sin jabb och styrde händelserna så gott som hela matchen med några få undantag och David Hayes våldsamma offensiv och aggressivitet som han varnat för på förhand uteblev helt.

Det var samma gamla vanliga avvaktande Haye som dök upp till fight. Han vågade aldrig satsa på en riktigt tuff offensiv, vad som egentligen krävdes för att vinna. Det var svagt från hans sida.

Det blev ställningskrig på avstånd från första sekund till sista gonggong slaget, vilket var dömt att misslyckas för Haye. Respekten för Klitsjkos knockout-farlighet blev uppenbarligen för stor för Haye. Den tog överhanden och gjorde den på förhand så kaxige engelsmannen alldeles på tok för försiktig. Han kom aldrig till skott så att säga.

Han hade några få, väldigt få, ögonblick i matchen då han blixtrade till och visade upp sin kapacitet. Bland annat en episod i fjärde ronden då han hade en fin serie inne på Vladimir men det blev aldrig riktigt farligt för den ukrainske mästaren. Vladimir kunde i urtypiskt Klitsjko-stil ”promenera” hem segern enhälligt hos samtliga domare.

För höga förväntningar

Låter jag besviken? Ja, jag är besviken och skall inte sticka under stolen med det. Visst matchen hade spänning, dramatik och nerv hela vägen. Det var snabba jabbar och snygga finter vi bjöds på från båda lägren. Men inga feta smällar, inga ”hayemakers” som landade rejält. Inget av det vi egentligen hade hoppats på. Det verkade förbaskat svårt för bägge två att landa något tungt. Klitsjko visade inte, vilket åtminstone jag hade hoppats på, att han är den person som kommer att dominera tungvikten de närmaste åren. Han avgjorde inte vilket han borde. Det var svagt.

Han är inte tungviktsboxningens framtid om ni frågar mig. Han gjorde förvisso med råge vad som behövdes för att vinna över Haye och sno åt sig WBA-bältet och därmed säkra samtliga tunga mästarbälten inom familjen. Vitali har WBC och Vladimir nu således WBO, IBF och WBA (mindre prestigefyllda IBO-bältet kan vi glömma).

Klitsjko skötte helt klart sina kort bättre, gjorde sitt jobb. Hans insats kan man egentligen inte klaga på. Han fick sin vilja igenom mot en till synes överförsiktig motståndare som mest poserade och inte tordes göra vad fansen hade rätt att kräva av honom. Jag tyckte som alla andra att det var en makalöst spännande boxningsmatch men jag väntade förgäves på någonting som aldrig kom och jag har en känsla av att många håller med mig om att kampen aldrig blev den klassiker som vi hade trott på förhand.

Segern för Vladimir var odiskutabel. Han vann klart de flesta ronderna även i mina noteringar och det officiella domslutet som blev, som jag nämnde, en enhällig 3-0 seger för Vladimir med siffrorna 117-109, 118-108 och 116-110 var så korrekt det kunde vara.

Nästa steg för Haye

Haye sade direkt efter matchens slut att han skulle åka hem och se matchen på video och fundera över eventuella misstag. Sedan skulle han bestämma sig för hur karriären skall fortskrida.

Jag tror inte på en återkomst för Haye. Hans tid i rampljuset kan mycket väl vara förbi i och med poängförlusten till Klitsjko. Jag ser i alla fall ingen poäng i att han tar sig an den äldre, stabilare och kanske ännu farligare Vitali Klitsjko som ju var planen.