Öga för öga, tand för tand

19 april 2004. Claudio Ranieri och José Mourinho var båda i Monaco, men för olika anledningar. Ranieri för att förbereda sitt Chelsea inför semifinal-mötet med Monaco. Mourinho för att ta Ranieris jobb som London-klubbens huvudtränare.

22 november 2008. José Mourinho och Claudio Ranieri är båda i Milano, men för olika anledningar. Mourinho för att rädda sitt anseende som "the special one". Ranieri för att få sin revansch mot sin ärkefiende.

Det är två väldigt olika tränare som i kväll intar Giuseppe Meazza-stadion i Milano. Den enes släkt var fram till diktatorns fall 1968 bland de mäktigaste i Portugal. Den andra kommer från en familj av slaktare.

Den enes första jobb som huvudtränare var för storklubben Benfica med fler medlemmar än Barcelona. Den andre startade i Vigor Lamezia, en klubb utanför det italienska seriesystemet.

Den yngre har vunnit fyra ligatitlar, fyra cup-titlar, Uefa-cupen och Champions League under de senaste sex säsongerna. Gamlingen kan endast skryta med två cup-titlar under hela sin karriär.

Men det som skiljer mellan unge Mourinho och veteranen Ranieri mest är attityden mot omvärlden. Ranieri är allt Mourinho inte är. Både på gott och ont. Italienaren är bland fotbollens mest sympatiska. Knappast något man kan säga om Mourinho som bygger sina lag på en vi-mot-världen-mentalitet.

Den aprilkvällen i Monaco avgjorde tränarnas framtida relation för alltid. Ranieri visste om mötet mellan Mourinho och Peter Kenyon, Chelseas VD, men fortsatte förberedelserna som den professionelle tränare han är. Chelsea förlorade ändå och historien är välkänd. Mourinhos Porto vann Champions League. Ranieri fick sparken. Mourinho fick jobbet. Chelsea köpte in fotbollsvärldens största stjärnor och vann två raka ligatitlar.

Men allt har ett slut. Efter en usel inledning på Premier League och bara en poäng mot Rosenberg i Champions League fick portugisen tidigt sparken förra säsongen. Att Mourinho aldrig lyckades nå Champions League-finalen hade en stor del i det. Efter ett sabbatsår tog han över Inter efter oönskade Roberto Mancini. Trots att Inter leder ligan har Mourinho återigen gjort sig ovän med ett helt land. Senast shyssade han sina egna fans och avslutade en liveintervju med italiensk teve med orden "du är inte min vän" till tevereportern.

Efter Chelsea-äventyret som slutade med boken "Proud Man Walking" tog Ranieri över spanska Valencia. Men i Spanien slutade det som det brukar göra. Inga ligatitlar och sparken. Efter att ha räddat kvar Parma i Serie A under en kort sejour i klubben tog han över Juventus som just genomgått klubbens värsta period. Fransmannen Didier Deschamps hade sagt upp sig trots att han just tagit klubben till Serie A igen. Då valde Juventus att satsa på mannen som aldrig vunnit något stort.

Med Ranieri vid rodret överraskade den gamla damen alla och slutade på tredje plats i ligan. Årets säsong kunde ha blivit hans sista i Juventus men efter den makalösa segern mot Real Madrid vaknade Turin-klubben och har nu sex raka vinster i ligan.

Och det är där vi befinner oss nu.

Undrar om Ranieri tänker öga för öga, tand för tand?

Skrivet av: