Kviborg: Den hårfina gränsen mellan total lycka och ångest

STOCKHOLM. Gräs blev till is. Råsunda blev Globen och derbyfesten den bara fortsatte.

Det har varit bråda dagar i Stockholm, inom loppet av ett dygn har över 36000 åskådare följt två derbyn mellan dom eviga antagonisterna AIK och Djurgården. Om AIK-fansen fick sörja på Råsunda var det rena rama festen efter en period i Globen. AIK spelade ut Djurgården totalt och det dröjde nästan halva perioden innan Djurgården ens fick iväg ett skott mot AIK:s mål.

1-0 till Gnaget var siffror som inte speglade matchbilden, men frågan är vad Hardy Nilsson skrek åt sina spelare i paus? För vi förmodar att han verkligen skrek åt sina håglösa spelare efter den första perioden.

Ishockey är en konstig sport, Djurgården gör precis det AIK gör i första perioden när väl den andra börjar. Man bara kör helt enkelt. Helt plötsligt blir Viktor Fasth mänsklig och Djurgården gör tre mål på mindre än tre minuter! En fantastisk scenförändring som återigen försatte redan nöjda Dif-supportrar i extas. Globen hoppade, bokstavligt talat.

Det räckte inte att åldermannen Dick Tärnström drog in en reducering. Djurgården vann när en för kvällen mysslyckad Viktor Fasth lämnade sin kasse för spel sex mot fem. Passande nog fick Dif-legendaren Kristofer Ottosson avgöra.

AIK förlorar matchen på blott tre minuter. Djurgården anförda av en majoritet DIf-sympatisörer utnyttjar Viktor Fasths helt plötsliga och ytterst märkliga formsvacka.

Om blickarna riktas nedåt i AIK-land denna afton så kan djurgårdarna dubbeltriumfera i vad som måste ha varit en alldeles underbar start på veckan för samtliga blåränder.

Den enes bröd den andres död. Den ene supporterns lycka, den andre supporterns totala likgiltighet och ångest.