Johansson: "Ångrar att jag inte tog steget över till NHL"

STOCKHOLM. Efter 15 säsonger som spelare och tre och en halv säsong får Mikael Johansson finna sig i att följa Djurgården som åskådare.

Två månader har gått sedan han fick sparken från jobbet som assisterande tränare i klubben. Tillsammans med Hardy Nilsson fick han gå efter att de inte levt upp till ledningens förväntningar.

– Det känns konstigt, jag har ju hängt med så länge, men nu blev det som det blev och det är som det är i den här branschen tyvärr, säger Mikael Johansson till Nyheter24 och fortsätter:

- Men jag vill träna igen, absolut, hockey är det bästa jag vet, men då innebär det en flytt och det är jag inte så sugen på just nu.

Johanssons tröja hänger i taket

Som aktiv hann Johansson med fem SM-guld med Djurgården, fyra ligaguld i Schweiz, Två VM-guld, två VM-silver och ett OS-brons innan han lade skridskorna på hyllan 2005.

- Jag blev för gammal, jag hade spelat längre om jag hade orkat, men jag hängde inte med de yngre spelarna, och jag var 38 år, så det kanske var dags att sluta. Men nu spelar jag veteranhockey, vilket räcker för mig.

Kommer Djurgården hänga kvar?

- Det kommer gå bra för Djurgården, de klarar det. Jag såg matchen i går och det såg riktigt bra ut, synd bara att de inte kunde göra mål där på slutet.

FEM SNABBA MED MICKE JOHANSSON

Största ögonblicket?

- När vi tog SM-guld 2000 var det lite extra roligt. Och efterlängtat.

Ångrar du något?

- Att jag inte tog chansen i NHL, det hade vart kul. Jag fick frågan några gånger men då passade det inte.

Spela eller vara tränare?

- Spela! Alla dagar i veckan.

Bästa medspelaren?

- Måste nog säga Foppa eller Sudden, nej, det blir nog Foppa.

Bästa motståndaren?

- Sergei Makarov, på den tiden när jag mötte honom var det bara att försöka hålla ner siffrorna. Han var dessutom min idol. Utan tvekan den bästa spelare som någonsin funnits.