Nyheter24 summerar skidsäsongen

Det är nu många år sedan Gunde Svan, Torgny Mogren och de andra klassiska skidhjältarna tog Sverige med storm. Då var det en storm som växte sig allt starkare ju oftare de lyckades besegra Björn Dählie och Kristen Skjeldal.

Känslorna ebbade dock ut när skidorna hamnade på hyllorna och man oftare fann en av åkarna på ett franskt fort än i skidspåren.

Men i fjol, precis innan OS drog igång, fann vi så äntligen en ny årskull att heja fram i spåren.

Som alla minns blev det ett storslaget olympiskt spel för de svenska skidåkarna.

Charlotte Kalla vann tio kilometer fritt, Marcus Hellner stod även han för en makalös bragd. Dessutom plockade herrarna hem den kanske mest åtråvärda medaljen av dem alla - stafettguldet.

"Ett år äldre"

Allt var bäddat för ytterligare svenska framgångar denna säsong. Stommen var intakt. Anna Haag var ett år äldre. Ida Ingermsdotter ett år närmare sitt stora genombrott och Charlotte Kalla var ett år kallare.

Samtidigt var herrarna väl förberedda. Marcus Hellner hade laddat om batterierna och törsten var densamma. Emil Jönsson hade utvecklat sina stavtag över sommarhalvåret. Daniel Richardsson hade byggt ut sin syretank med ytterligare en halvliter. Allt var upplagt på ett silverfat. Ett nytt fantastiskt år var att vänta.

Men in steg de norska mardrömmarna.

Hon utklassade alla

I likhet med hur Tiger Woods krossade allt motstånd när han var som bäst och hur Lionel Messi nästan konstant kan leka slalom mellan världsbackar har Marit Björgen mosat alla. Ingen har kunnat göra något åt henne. Enda sättet att besegra norskan har varit att tävla när hon avstått. Hon var helt enkelt alldeles för överlägsen denna säsong.

– Det här året har otroligt nog gått ännu bättre än vad det gjorde i fjol. Det trodde jag helt ärligt inte när vi drog igång i oktober, sa Björgen när hon glidit in över mållinjen i Falun.

En målgång som satte punkt för en säsong där hon inte bara vann nästan allt hon ställde upp i - utan även slog rekord för flest segrar i den internationella världscupen.

46 vinster på 162 starter har norskan nu skrapat ihop.

Oavsett vad svenskorna kastade för taktiska drag mot henne var det aldrig något som rubbade järnpsyket. Under nästan varje lopp låg hon i rygg så länge hon kände för det. Sen kom rycket. Och det var alltid ett ryck som tevetittarna visste skulle innebära en seger.

Men hon var inte ensam bland de svenska mardrömmarna. Det finns trots allt en betydligt mindre ödmjuk norrbagge som gjorde avtryck under året.

Blod, svett och tårar

Petter Northug dominerade nödvändigtvis inte fullt så stort som Björgen. Han utklassade inte kontinuerligt sitt motstånd. Men likväl var han ändå den klart mest lysande stjärnan under årets säsong.

Tillsammans med Dario Cologna var han ständigt med i toppen av tävlingarna. Ständigt med i mediernas blickfång. Och vid minsta yttrande hamnade han direkt på de norska löpsedlarna. Även om han inte vann allt, har nu alla skidentusiaster en åsikt om honom.

Men där Björgen mosade alla, kunde ändå de svenska herrarna rå på 25-åringen från Mosvik.

Marcus Hellner fick en backe döpt efter sig i Holmenkollen. Emil Jönsson lyckades slutligen vinna sprintcupen. Dessutom fick inte Northug plocka hem den sammanlagda världscupsegern. Däremot fick han äntligen vinna ett VM-guld på hemmaplan.

Vi minns alla hur han med dryga steg tog sig över mållinjen i stafetten och hur han lekande lätt plockade hem femmilen. Vi minns alla ögonen fylldes med en simmig blick under priscermonin. Och vi minns alla hur känslor välde över Northug efter han tog sin första guldmedalj. Då fanns ingen hejd på glädjetårarna.

Sverige ska ändå vara nöjda

För att summera skidåret är det lätt att fästa blickarna på den rödblåvita fanan i väst. Men trots att vi även detta år fick se oss besegrade av norrmännen kan Kalla, Haag, Hellner, Jönsson, Richardsson, Ingemarsdotter, Rydqvist, Johansson-Norgren och de andra hålla huvudet högt. Och vi andra kan bara buga och boka samt tacka för ytterligare ett magiskt år i skidspåren.

Att allt inte riktigt blev som många hade hoppats är en annan historia. Det kommer trots allt fler säsonger och nästa år kommer samtliga vara ett år kyligare, ett år mer erfarna och framför allt - ett år äldre.

Nästa år kommer kanske Gunde Svan fortfarande stå vid det franska fortet. Men de svenska skidhjältarna kommer stå beredda att återigen försöka ge norrmännen en knäpp på näsan.

Men samtidigt är det bara att prisa gudarna att det inte blev sämre än den låt som producerades till skid-VM i Norge. Hade det någon gång låtit så här illa - då hade man kanske behövt ge upp innan man ens hade börjat: