Nyheter24 i en exklusiv pratstund med den älskade skidskytten

POKLJUKA. Innan vi börjar: låt oss gå ett år tillbaka i tiden. Helena Jonsson, som hon fortfarande hette, hade tilldelats bragdguldet. Radiolyssnarna var i färd med att i rekordantal rösta fram henne till Jerringpriset. Hon hade precis vunnit jaktstarten i Österrikiska Hochfilzen. Hon var Sveriges stora guldhopp inför OS i Vancouver.

I dag har Helena gift sig och heter Ekholm i efternamn. Efter ett misslyckat OS var hon i år inte ens med i diskussionerna om idrottens hederspriser. På ett plan är läget dock det samma som för ett år sedan: i förra helgen vann Helena Ekholm återigen jaktstarten i Österrikiska Hochfilzen.

Då, för ett år sedan följde hon upp segern i Hochfilzen med att vinna distansloppet i slovenska Pokljuka. En bedrift hon föga förvånande hoppas kunna upprepa.

– Jag har goda minnen härifrån och jag siktar på att vinna, det gör jag, säger Helena Ekholm på telefon från Pokljuka till Nyheter24.

För Helena utvecklades jaktstarten i söndags nästan exakt på det sättet som hon hade hoppats. Hon inledde som femma, 28 sekunder bakom ledande Anastasija Kuzmina. Ekholm sköt bra, hade bara en straffrunda, och låg och lurade bakom täten. Inför sista runda ledde finskan Kaisa Mäkäräinen. Hon bommade två – vilket även tvåan Darya Domratjeva gjorde.

– Jag kände: ”jag kan skjuta fullt här”. Och då gjorde jag det. Det blev precis som jag ville ha det, säger Helena Ekholm.

Hur viktig var segern för dig?

– Det var skönt att få ett kvitto på att jag fortfarande kan vinna. Det var väldigt viktigt för självförtroendet.

Har det funnits ett element av att du har tvivlat på dig själv?

– Ja, det har jag gjort. Efter OS tvivlade jag väldigt mycket på mig själv. Men nu känner jag att jag är tillbaka där jag har varit förut, och det känns väldigt skönt.

Vad är det som har fått det att vända?

– Det är väl framför allt att jag har fått bearbeta OS och lagt det bakom mig. Jag har börjat jobba mer med mental träning och byggt upp självförtroendet från grunden igen.

Du har tagit hjälp av en mental tränare, Stig Viklund. Vad är det han har gjort?

– Framför allt har han hjälpt mig att konstatera att mitt självförtroende egentligen inte har varit så bra tidigare. Det har räckt med en dålig tävling för att jag skulle tappa allting – och det ska ju liksom inte hända. Vi har jobbat mycket på att jag ska försöka hitta saker som jag gör bra, hela tiden. För att på så sätt bygga upp lite större trygghet i mig själv.

Hur gör ni det rent konkret? Sitter ni och pratar, eller hur går det till?

– Det är väldigt mycket att man försöker att se positivt på det som händer, och sen varje kväll gör jag en övning där jag skriver ner tre saker som jag har gjort bra under dagen. Det kan vara både från träningen och från ”vanliga livet”. Vissa dagar är det jättelätt, andra är det väldigt svårt.

Hur mycket kontakt har du med Stig en vanlig vecka?

– Det blir kanske ett mejl och några SMS i veckan. Vi träffas ungefär en gång i månaden och pratar.

Förutom den mentala biten har Helena Ekholm – känd som en säker skytt – jobbat mycket med att skjuta fortare under försäsongen. En grej som hon inte kunde putsa på under sommarens rullskideåkning, men som hon försöker bli bättre på nu under säsong, är att övervinna den rädsla hon har i nerförsbackar.

– Det handlar också mycket om det mentala, att jag ska våga fräsa på. För det inte så att jag inte kan åka utför – det kan jag – men det handlar om att våga när det går fort och är isigt.

Känner du att du har blivit bättre på att våga?

– Ja, lite grann. Framför allt är jag medveten om mina tankar i alla fall. Jag försöker verkligen.

Så här med lite distans till OS, vad var det som inte funkade för dig där?

– Ja… Första tävlingen blev inte bra. Jag sköt bra, jag kände det som att jag åkte bra, men resultatet var inte bra. Efter det tappade jag allt självförtroende. Och utan självförtroende går det inte att ta några OS-medaljer.

Helena Ekholm, för ett år sedan när hon stod på toppen och var älskad det svenska folket.