Vinnare av biljetter till Dans Dakar

Mitt bästa festivalminne måste jag nog erkänna med lite ångest och skam vara på Peace and love 2008 när jag var 16 år.

Det var min första festival, jag var fullständigt livrädd och alldeles för full. Jag var inte den tjej som fick snyggaste killen, inte den tjejen som hånglade.

I campet brevid mitt så bodde det ett killgäng från Malung som ständigt skrek "SUPA KNULLA MALUNG". Det var en kille i det gänget som spenderade sin tid  där med att spy på sitt eget tält, spy i sitt glas, dricka upp sin spya, kissa i sitt  glas, dricka upp sitt kiss osv osv osv.

Naturligtvis så var det den killen som också var snyggast, alla ville ha honom. Men givetvis tittade han inte ens åt tjejernas håll, brydde sig inte överhuvudtaget.  Men sista kvällen, klockan var runt 04.00 på morgonen och alla satt i vårat camp så satte han sig brevid mig, sa högt och tydligt:

"Du är så jävla söt, ska vi hångla?"

Jag sa ja och jag kände de avundsjuka blickarna och hånglade. Jag hånglade med en  kille som druckit både sitt eget piss och spya och var den lyckligaste tjejen på hela Peace and love.

Vår andra vinnares festivalminne fick oss att skratta högt och vi hoppas verkligen på att få se Max Olsson dinglandes i ett träd på Dans Dakar.

Det bästa festivalminnet måste vara Emmaboda 2010.
Sista kvällen spelade Boys Noize, Digitalism och Bloody Beetroots.
Efter varje konsert badade man i svett, bytte tröja och svepte en fjärdedels gin, sen började det om igen. Magiskt dansmusik, härlig stämmning och flippade folk brukar förgylla emmabodafestivalen, och detta året var inget undantag.

Hursomhelst så vaknade jag dagen efter upptejpad i ett träd med silvertejp, med en bergsprängare som pumpade minimalistisk techno på högsta volym under fötterna. Danska flaggan var självklart närvarande  plus ett paraply fasttejpat över huvudet (i förebyggande syfte). På morgonen möttes jag av vänliga själar i det närliggande campinget som bjöd på öl ur sugrör.