Blöt fest på internationellt vatten

I och medatt det blir en del standardrundor á la Kåken-Berns-Gubb, kanske flera gånger iveckan, typ varje vecka, blir man rätt hemtam vad gäller omgivning, underlagoch nivå av oordning. Även dryckesintag. Man beställer standardmässigt nåt istil med 1) öl, 2) vin och är man facebookkompis-ish med bartendern kanske även3) fashionabla drinkar med lång tillredningstid. Är man redan för full beställerman oftast 4) järn. Gärna supermånga fler än man både behöver och har råd med,och gärna även till yngre killar pga skön ”I'm the king of the world”-inställning som infinner sig efter intag av 1) och 2).

Poängen,som jag håller på att snurra bort i mina utläggningar, den är att man jävligtsällan beställer en 6-kilos urgröpt vattenmelon full av rom, isbitar, saft ochstökigt multifärgade paraplyer. Även fast det är gott. Det "funkar baliksom inte" på Riche. Av sådana här anledningar kan det ibland vara braatt byta arena, testa lite nya miljöer och vidga sin dekadenshorisont. Jaggjorde detta i somras, och körde fullt ut på underlag:vatten. Jag åkte på TheYacht Week som är en vecka av segling och fest i medelhavet med 700 pers frånhela världen.

Jag hadesjälvklart sprungit i nån form av oändlig uppförsbacke (Vasagatan) direkt frånF12 till min oändligt tidiga morgonflight och helt plötsligt, innan man riktigthunnit tänka efter, låg man där i en hängmatta mellan en fotograf från New Yorkoch en housefestivalarrangör från Bangalore. Och stormtrivdes.

För trotsfolks icke-delade bakgrund verkade alla vara inställda på exakt samma sak.Maximera mängden dödskul och maximera antal nya BFFs-4life. Och trots att manibland tycker folk som bara är från andra sidan Stockholm city är befängdamonster med helskruvade sociala och kulturella värderingar lyckades det härinternationella 700-hövdade gänget få mig att connecta med i princip varenda enjag sprang in i. Det kändes befängt och helskruvat om något. Efter att hakastat sig in i ett dussin konversationer insåg man snart att många var jävligtcoola, smarta och kreativa personer. När solen sedan slagit beer-o'clock  fick jag även bekräftat att de flestadessutom höll en festlighetsnivå som kunde mäta sig med valfri deltagare frånKåken-Berns-Gubb-lämmeltåget. (OBS: bra betyg). Mot bakfylla kommer jag förövrigt i fortsättningen ENDAST rekommendera 10-meters klippdyk och simning iundervattensgrottor. Jag lovar att det funkar.

I och medatt man seglade till en ny ö varje dag, bjöds det på en rad spännande ochicke-konventionella fest-settings. George III:s gamla stenfort frånNapoleontiden på ön Vis hade till exempel gjorts om till en helt spektakulärprivat open-air venue komplett med fängelsehålor. Mitt bästa minne är då jagplötsligt fann mig i ett dj-bås riggat på taket av en katamaran medmonsterhögtalarsystem, som låg i en ring tillsammans med 14 andra båtar, därfolk badade och festade på båtarna och i vattnet runtomkring. Efter avslutatset ylade jag lite i micken (mest för att Y inte fanns där och satte stopp ivanlig ordning), och tog sats för att dyka rakt ner i det blöta dansgolvet.

Under tidenfortsatte folk plaska, dansa och simma som om det vore det sista de ämnade görapå jorden. Ingen mindes det där avlägsna koncepet som kallades den riktigavärlden, oavsett ifall den låg i Stockholm, Paris eller Buenos Aires.

 En sällskapsresa för folk som som är lite förcoola för sällskapsresor, helt enkelt.