"Överarbetad och underknullad"

Nyligen anmälde jag Urban Bar i Helsingborg till Reklamombudsmannen. Låt mig förklara varför. 

Inne på klubben möts jag av fågelbursliknande podier. Några kvinnliga gäster har intagit dem och rör sig rytmiskt till den pulserande musiken. Det tar mig ungefär tre minuter innan jag ser det. Ett bildspel. Hela väggen bredvid baren lyses upp av bild efter bild på unga tjejer. En solbränd tjej i behå som med båda händer håller i ett långsmalt drinkglas med grädde vällande över toppen framför brösten. Hennes ansikte har kapats bort. En tjej som simmar utan bikiniunderdel. Tjejer i olika utmanade positioner, en bild på en tjej liggandes på rygg i en säng, lite hjälplöst poserande. Kvaliteten på många av bilderna tycks skvallra att de tagits med en mobil. Jag kan inte undgå att tänka – kanske efter en kväll på Urban? En bild på två kvinnor poserar bredvid varandra, den ena i traditionell burka den andra helt naken med ögonbindel. Jag känner mig stum och undrar om de som valt att köra detta bildspel är medvetna om att de inte bara kränker kvinnor utan även diskriminerar en hel etnisk grupp. I denna mix kommer sedan en bild som får allt att rinna över och jag blir uppriktigt förbannad. En svart bild med en vit text som lyder: OVERWORKED AND UNDERFUCKED. 

Hur passar ovanstående in i Sverige, jämställdhetens fanbärare? Som nation har det gjorts karriär på att framhålla svenska kärnvärden som solidaritet och jämställdhet. Pappaledigheten har internationellt fått svenska pappor att kallas för ”latte-dads”. Jag har växt upp under föreställningen att jag har alla möjligheter att göra vad jag vill. Att jag är tjej har aldrig upplevts som ett hinder. Kanske på grund av hur mina föräldrar uppmuntrat mig och mina bröder på lika villkor, kanske på grund av att jag känt mig privilegierad som bor i jämställda Sverige.

Min första dag på lekis som sexåring fick jag berättat för mig att ”tjejer kan inte leka med bilar”. Jag hade satt mig med en jämnåring pojke och kört bilbana. Det hela var för mig ett mycket märkligt påstående och mitt svar till pojken var helt enkelt ”det kan jag väl visst, jag gör det ju nu”. Detta är den första och ett av de fåtal gånger under min uppväxt där jag som kvinna få höra att det finns saker jag inte bör eller förväntas göra.

Samtidigt har jag under senare år, under min universitetstid och som ”vuxen” känt av den påtagliga skevheten i svensk jämställdhet. En skevhet i förväntningar på hur du som kvinna ska navigera i ett landskap där manliga ideal huvudsakligen fortfarande är norm. 

Denna skevhet kulminerade i lördagsnatt på Urban. Den sexistiska profilen fortsätter i deras marknadsföring på sociala medier som Facebook och Instagram. Där marknadsförs Urban genom bland annat en bild på en helnaken tjej i gorillamask. En ung tjej i endast behå nedsmetad med snabbmat, en tecknad bild på en kvinna och fyra män som säger åt henne att inte vara rädd ”vi vill bara vara dina vänner”, två flickor som gemensamt slickar på en banan. Ja listan är lång. Urban lyckas inte bara med att provocera de går över till ren kränkning. Individer, både tjejer och killar, i tjugoårsåldern matas med en föreställning att tjejer behöver en ordentlig påsättning.  

På ren svenska – vad i helvete?!

I en bok om introduktion till feministisk teori skriver Maria Wendt Höjer och Cecilia Åse att ”om vi pratar om kvinnor som grupp förutsätter vi att det finns en speciell kvinnlig natur, moral eller särart” och att ”medborgarskapet trots sin könlösa form i botten är könsspecifikt.” Urban Bar har gjort ett väldigt bra jobb med att skapa en speciell kvinnlig natur där kvinnor som grupp presenteras som överarbetade och underknullade. 

Jag har inte tidigare definierat mig som feminist. Mycket på grund av att feminism som begrepp och politisk ideologi känts lite svår att greppa. Feminist dök ofta upp i samband med ord som ”flata, manshatare” och ” vägra raka benen och under armarna”. Jag hade rakat benen i lördags och även under armarna. Jag har aldrig varit attraherad av kvinnor eller identifierat mig som manshatare. Däremot har jag alltid sett mig som en person med en rejäl skopa sunt förnuft och så länge jag kan minnas har jag intresserat mig för frågor som per definition är feministiska. Jag och bekanta har muttrat över hur bedrövligt det är att vi fortfarande inte har lika löner. Jag har suckat och skakat på huvudet när ännu en reklamkampanj objektifierar kvinnor. Att samkönade äktenskap inte blev lagligt i Sverige förrän 2009. Jag har undrat varför det var okej för killarna i klassen på högstadiet att höja rösten och stöka lite medan det rynkades på näsan om jag gjorde det. 

Dessa skevheter har jag allt för ofta avfärdat som brist på sunt förnuft. En naiv inställning som förutsätter att förändringar kommer att ske för att de måste, för att det är det enda logiska. 

Feminismen behövs i dag mer än någonsin. I dag är jag feminist. Av den enkla anledningen att sådant som ska vara självklart inte självklart är det. Alla jag har pratat med om Urban Bars sexistiska profil tycker att det är bedrövligt och bakåtsträvande, något som är lätt att tycka men detta kräver också handling. Jag behöver inte vara partipolitisk genuskämpe för att hävda att budskapet Urban Bar sänder ut är helt oacceptabelt. Jag gör det som svensk medborgare med ett krav på en skärpning i synen på vad som är jämställdhet.  

Elin Hemréus, student vid Lunds Universitet